onsdag, maj 08, 2013

Ryska koppen

En gång i tiden gav vännen Håkan mig och barnens far varsin vacker rysk tekopp med tillhörande fat. Vi vårdade dem ömt. De var oss kära. Det är ett mysterium hur de kunde försvinna i samband med skilsmässan. Jag har letat mig igenom diverse kvarglömda lådor och skrymslen under de här åren, men inga koppar tittar fram. Min enda förklaring är att de på något olyckligt vis har hamnat i en låda som bars ut till skräp - inte för att jag förstår hur det skulle ha kunnat gå till, men de är försvunna och ingen av oss vet hur. Det är extra tråkigt nu när Håkan är borta. Det hade varit fint att ta fram koppen och alltid tänka på honom när jag gjorde det.

För några dagar sedan strosade jag längs en lite undanskymd gata. Tittade i ett skyltfönster. Det klack till i hjärtat. Där! Där står min kopp, eller ja, det vill säga en likadan! Jag har inte vågat gå in i butiken för att ta reda på priset, men när skatteåterbäringen kommer skall jag ändå sticka in näsan och titta efter.  Butiken heter något i stil med Natalias ryska hovimport lyxfintsuperdupertjusigt porslin, typ.

Min kopp. Sörjd och saknad.





Inga kommentarer: