lördag, juni 22, 2013

Och tiden går

Livet kan förändras fort. Saker ställas på huvudet av ett möte med någon, av något som händer under en dag eller två. Så den där varannan-veckan som pojkarna är hos sin pappa är egentligen oceaner av tid. Jag borde inte bli förvånad över att det numera känns som att de har skjutit i höjden eller blivit uppenbart mognare på sju dagar, men det blir jag ändå. Kanske är det för att jag inte är beredd på att de skall förändras utanför min sfär - eller så går det helt enkelt ruskigt fort de här åren.

I fredags gick en kille som länge haft en stillsam målbrottsglidning på gång över till sin pappa. Idag kom han tillbaka.  Jag rycker till vid ljudet av mansrösten jag hör från hans rum och undrar vem tusan det är innan jag inser hur det ligger till. På en vecka gick det.

Jag grips av en obetvinglig lust att i jämförelsesyfte lyssna på gosskörens skiva Goder afton, mitt herrskap. Där finns en sång, med en vers som sjungs av en späd, ren liten nioåringsröst. Ler ömt. Det är inte samma röst som mullrar "die, Charlie, die" när han spelar dataspel online och skypar med sina kompisar.

Men samma underbara person.

Inga kommentarer: