söndag, juli 21, 2013

Besvärligt ärligt

Ofta när det är kämpigt sprutar jag omkring mig lättsamheter på facebook, i samtal eller för all del även här. Försöker följa alla råd om att räkna det som är bra och se det ljusa istället för att snöa in mig i min mörkergrotta. Det går sisådär, men det går för all del. Jag är ju kvar. Så då är det väl bra, då.

Men jag blir så less på mig själv. Jag vill skala av och trimma och inte väja. I alla fall inte när det gäller sådant jag verkligen vill säga. Problem: jag vet inte vad jag vill säga. Problem två: det blir svårare och svårare att hitta orden och det där som kallas rösten; med andra ord det jag vill säga eller berätta när jag dränker mig själv i dels futtiga gnällisar eller fåniga skojsigheter. Jag tror inte att något blir bra om man håller undan vem man är. Det innebär inte att vara privat, men att våga vara personlig på riktigt. Och det är svårt.

Önskar som så ofta att jag visste något om någonting om min plats i världen.

Inga kommentarer: