torsdag, juli 25, 2013

Ett till träd

Jag tänker inte inleda någon större exposé över träd jag minns, men jag kom att tänka på att min känsla för ett individuellt träd faktiskt kom tidigare än med eken. Det stod almar i Arkaparken. Jag gillade att titta på dem genom köksfönstret om morgnarna när jag pysslade med frukost till barnen, mina två små Samuel och Alva. En dag stod det maskiner och män vid träden. De började kapa. Jag upprördes. Blev förvånad över att jag var upprörd. Så fanns en dag bara jordplättar kvar eftersom även stubbarna dras upp så att inte man skall snubbla över dem i mörkret eller nå´t, vad vet jag. Det blev tomt efter träden.

Men man slapp få kajskit i håret (s.k. naturliga skott) varje höst efter det.

Inga kommentarer: