måndag, juli 29, 2013

Från flickboksfunderingar till Putin på bara någon minut

Det var så varmt att jag inte kunde tänka. Klarade ingen större intellektuell utmaning så jag läste om en gammal så kallad flickbok. (Jag ritade på omslaget när jag var tretton år eller så för att förstärka färgen på huvudpersonens naglar och läppar. Omslaget är värt ett inlägg i sig; varför måste hon se ut som en glamourflicka i den svenska utgåvan från 50-talet?)

Författaren Helen Wells skrev bara de fyra första böckerna i serien om sjuksköterskan Cherry Ames. Sedan lånade hon sitt namn till de följande böckerna. De fyra första utspelar sig under och strax efter andra världskriget. Naturligtvis är de en hejdlös uppvisning i amerikansk chauvinism, det vore märkligt annars. Men redan som barn skruvade jag på mig när de japanska flygplanen beskrevs som dödsbringande. Till skillnad mot de amerikanska bombplanen som släppte ner bomullstussar och godis.

Tidsanda och allt det där. Hjältar. Fienden som alltid beskrivs som just kollektivet Fienden. Jag gissar att det är likadant i böckerna om Biggles. Jag har faktiskt aldrig läst någon, men behovet att skilja mellan oss och dem torde vara detsamma som i alla barn-och ungdomsböcker från förra seklets första sjuttio år, sådär. Och det har mänskligheten i stort väldigt nära till. Om det inte är de där tosingarna i grannbyn som är så konstiga, så är det folk från ett annat landskap, eller staden. För att inte tala om tockna där utlänningar. Å folk med annan hudfärg eller religion, eller såna där gay people (som min värdinna i Minneapolis sade). Nu slår det mig att precis där är ryssarna nu. Eller igen. Och även jag, som får klart för mig att jag visst har fördomar om ryssar som folk. Som bekräftas av Putin et consortes.