tisdag, juli 23, 2013

Utveckling

Åren går och mycket är sig likt, samtidigt som mycket förändras. Den där tekniska utvecklingen till exempel, den som vi lever med och fort glömmer att det inte alltid har varit som det är nu. Attitydförändringar är något annat. Eftersom vi befinner oss mitt i ett skeende går det inte att sätta på fingret på när och var inställningen till något började skifta. Processen pågår och vi är delar av den. Om hundra år kanske någon kan säga att "det var i samband med det här som främlingsfientligheten på allvar utrotades", men vi som lever nu vet inget om vad som var vattendelaren.

Ni ser att jag anlade ett oerhört optimistiskt perspektiv på det där med främlingsfientligheten och dess försvinnande. Det kan bero på att jag kurar framför Star Trek Deep Space 9. Det går att säga mycket om Star Trek förstås, men ni skall veta att skaparen Gene Roddenberry utgick ifrån en tro och ett framtidshopp där mänskligheten hade slutat att diskriminera, kriga, använda ett monetärt system och andra företeelser som för en del trista personer verkar naturvidrigt att vi inte skulle hålla på med. (Om ni hänger med.) Det var i ett avsnitt av Star Trek, originalserien, som den första kyssen mellan två personer av olika hudfärg visades på TV. Sägs det i alla fall. Orkar inte källgranska, men det låter fullkomligt troligt.

Och nyligen såg jag det Star Trek Deep Space 9-avsnitt också sägs vara ett pionjäravsnitt: den första kyssen mellan två personer av samma kön som visas på TV. Jag tycker att manusförfattarna har lyckats rätt fint med att få fram att könet inte har någon betydelse när det gäller kärlek. Tyvärr har de varit tvungna att linda in det i en historia som går ut på att de två kvinnor som möts varit gifta i varsitt tidigare liv då en av dem var man (ja, liten suck, men ok), men de svårigheter som de förälskade möts av har inget att göra med att de är av samma kön. Heder åt manusförfattarna som lät det bli en (jaja, något krystad) del av ett kulturtabu som inte tillät att personer som i tidigare liv varit gifta få vara det i sina nya liv. Det vill säga, inte ett ord om könet.

Det här avsnittet sändes 1995. Jag tittar på årtalet igen och tänker att det är omöjligt, det måste vara mycket tidigare. Inte tusan kan det ha dröjt ända till mitten av 90-talet innan en kyss mellan två personer av samma kön visades på TV?

Jag låter det vara osagt om det finns tidigare samkönade kyssar (herrejisses vilket uttryck) som producerats för och sänts i TV och funderar vidare på årtalet. 1995 var nyss. För mig. Jag var vuxen då. Jag hade två barn. I mitt möjligen dammiga minne var det vid den här tiden inte alls tabu att prata om kärlek utan könsgränser. Därför hajar jag till och får inte ihop det med tidsandan som jag minns den. Men så slår det mig hur det är i dag, 2013. Det är fortfarande långt ifrån självklart att komma ut för många. Det finns familjer som reagerar på de mest häpnadsväckande hatiska vis. Så visst har vi och samhället utvecklats mot ett öppnare förhållningssätt i stort, men det är långt kvar tills vi låter människor få vara ifred med vilka de är.

Och då undrar jag avslutningsvis var någonstans på vägen vi befinner oss. Tanken på ett bakslag och reaktionära tongångar får mig att må så illa att jag låtsas att det inte finns någon möjlighet att det skulle kunna komma. Nog måste vi utvecklas till att öppnas mer än till att stängas igen?

Inga kommentarer: