lördag, augusti 10, 2013

Dagens snurriga

Ofta vill jag ta om något i mitt liv. Göra om och göra bättre; inte bete mig som jag gjorde och framför allt inte prata så mycket som jag gjorde. Varje gång jag tänker så, inser jag i samma ögonblick att även om jag haft en spola tillbaka-knapp för livet så skulle det sannolikt inte gjort någon skillnad. Om jag var tillbaka i den situation jag ville ta om skulle jag ju bete mig likadant igen. Förutsättningarna skulle inte vara annorlunda eftersom jag fortfarande är jag. Tyvärr. Mig själv slipper jag aldrig ifrån. Och så tänker jag ledset att det är då tusan att man skall vara fången i sig själv.

Men idag började jag fundera på ett annat sätt att se på saken. Att jag är som jag är och sitter fast i mitt eget nät på många sätt, det kanske bara är att vara en alldeles normal organism. Att jag fungerar naturligt i mitt eget sammanhang, på samma sätt som det brukar hänga ihop med djur och natur. Daggmasken flyger inte. Fiskar hoppar inte hopprep.

Det innebär inte att jag hänger mig åt ödestro. Förhållanden runtom oss kan förändras så att vi plötsligt kan slita loss en nättråd och bege oss åt ett annat håll. Det kan vara på gott och ont: den svartvita flugsnapparen blir mer och mer sällsynt på grund av att den natur den behöver för sin existens förändras och försvinner. På samma sätt kan vi människor också försvinna om vår omgivning blir dålig för oss. Men samtidigt kanske det är en trygghet att tänka på att jag fungerar som jag gör helt enkelt för att jag skall göra det? I min naturliga miljö? Och ändå utvecklas, naturligtvis.

Eller så är det bara en ursäkt för att vara feg och förändringsobenägen.

Jag vet inte var jag landade med det här.

Inga kommentarer: