onsdag, augusti 14, 2013

Teknikoptimist - det trodde ni aldrig

När det kommer någon ny teknisk landvinning blir vi exalterade och bekymrade på en och samma gång. Det är spännande med det nya, framför allt om det kan vara arbetsbesparande eller roande. Samtidigt kan vi inte riktigt frigöra oss från en smygande misstanke om att så här lätt kan det inte vara, inte så skojigt, inte så bra. Jag har inte rotat i något arkiv, jag har inte ens googlat för att leta efter reaktioner på elddonet, hjulet, symaskiner, ångfartyg och bilar, men jag tror nog att människosläktet betett sig lite likadant överlag. Om det blir för enkelt blir vi oroade. Blir inte vår moraliska fiber liksom försvagad om vi får det så lätt? Kommer vi att sluta träffa varandra nu när vi har den nymoderna telefonen? Ibland blir det humor, förstås. När vi förutspår det ena eller andra och trettio år senare finns det inte något som uppvisar ens en ynka likhet med framtidsprognosen; men vem vet. Ibland träffar det rätt. Själv både hoppas jag och fasar för att transportörer skall bli verklighet. (Se Star Trek.)

Jag tycker att det är nödvändigt att ställa de kritiska frågorna. Givetvis. Tyvärr lyckas vi sällan ställa rätt frågor i tid, så exempelvis det monster som bilismen har utvecklats till är svårhanterat.  Men vi gör så gott vi kan och granskar noga det nya för att se vilka nackdelar de kan ge människosläktet och hela planeten. Nu kommer det komplexa i mig fram: trots att jag anser att granskning är nödvändig blir jag ändå lätt irriterad på larmrapporter om det ena eller det andra. Idag är det föregivna uppgifter om att föräldrar ägnar mer tid åt facebook, mejl eller att prata i telefon än åt sina barn. (Men om man facebookar, mejlar eller ringer till sitt barn som inte är hemma för tillfället, då?) Jag vet, jag vet. Det är bra att påpeka om beteenden går överstyr. Jag håller naturligtvis med. Dock har jag under min vandring under solen läst och hört rätt många larmrapporter om tekniska nyheter som förebådar dåligheter utan att jag kan märka att så fruktansvärt mycket har hänt, egentligen. Människor emellan. Vi möter faktiskt varandra på riktigt än i dag. Vi sitter inte allihop i varsitt rum och kommunicerar enbart via dator.

Men jag tror att vi kan vara lugna för en sak, och det är att i vilket tekniskt utvecklingsskede vi än befinner oss, så kommer vi både att befinna oss i relationer till andra människor och upprätthålla dem. Jag tror att vi kommer att arbeta och göra saker utanför arbetet.  Allt mänskligt beteende på gott och ont försvinner inte på grund av teknisk utveckling.Vi fortsätter att vara människor.

Och var inte oroliga, det finns ungdomsbrottslingar som hamnar på forbedringspensjonat trots att TV har varit en stor del av vardagen sedan långt tillbaka.

Inga kommentarer: