måndag, augusti 26, 2013

Vi letar skrivbord och tvingas till slut till IKEA men allt går bra tack vare Alva

När jag är tillsammans med mina två äldsta barn är det som att allting är möjligt. Jag andas lättare.

Projekt leta skrivbord till Justus hade trögt före inledningsvis. Justus och jag hade vandrat länge och fruktlöst, men så kom räddningen. Alva hämtade oss på sin vita springare, nej i vår vita skruttmobil, och körde först till Kupan, sedan Myrorna, och till sist till IKEA när vi hade sett att det inte fanns något överflöd av gamla skrivbord som stod och väntade på oss. Jag vill aldrig till IKEA. Jag avskyr att gå runt runt på IKEA och undra var jag tappade själen på vägen, om det var vid garderober eller köksavdelningen. Hjärnan slutar också fungera. Men min dotter älskar att vara på IKEA och hittar överallt där. Hon blev min och Justus andliga vägledare. Hon är Kvinnan Som Hittar på IKEA.

Justus har fått det skrivbord han önskade. Jag ligger inte död och kvarglömd i ett hörn i köpeladan. Älskade dottern dyker upp igen i morgon för att hjälpa Justus att sätta ihop sitt skrivbord, för hon gillar sådant. Hon är rikt begåvad på många sätt, inte minst på det viset att hon vet vad hon skall använda händerna till. Hon är bäst i familjen på att lösa tekniska bekymmer, skruva ihop möbler, få loss linor som snurrat in sig i propellrar och precis vad som helst annars. Och hon gör allt så enkelt. För sina syskon också, särskilt Justus. De är ett starkt team.

Jag är så lyckligt lottad.

Inga kommentarer: