söndag, oktober 20, 2013

Allvarliga flickor och spexande pojkar

Det här är ett uppföljande inlägg till det jag skrev nyss. Om jag räknar på ena handens fingrar hur många flickkörer jag har sett som spexat till det så blir inget finger räknat. Jag säger inte att de inte finns, bara att jag aldrig har råkat på dem. Det gäller även flickor som sjunger och spelar på skolavslutningar. Flickorna tar uppgiften på allvar oavsett om de är trygga och proffsiga eller mer nervösa och fumliga. Killarna spexar. Så många år har jag sett hur killarna i avgångsklassen i grundskolan showar medan flickorna står bakom eller inte är med på scenen alls.

Uppsala domkyrkas gosskör spexar inte under sina konserter. Men de har ett julspex som framförs efter pausen i konserten Goder afton, mitt herrskap (som ni förresten skall boka in redan nu). Hittills har inte Uppsala domkyrkas flickkör gjort något spex; visserligen har de ingen tradition och givet tillfälle att göra det på, men skulle de komma på idén att göra ett spex om så vore? Jag hoppas det.

Vi vuxna körsångare i domkyrkan, då? Jag kan i alla fall säga att sångare i Uppsala domkyrkokör definitivt inte spexar när vi framträder officiellt. Vår ledare skulle få en hjärtattack och dö om det inträffade så vi aktar oss. Men jag är stolt att säga att när vi har vår stora fest, där ansvaret för arrangemanget vandrar mellan stämmorna, så är det damstämmorna som håller fanan högt vad gäller underhållningen. Ha. Eat your hearts out, tenors and basses. Inget slår sopranstämman förstås, tycker vi själva, även om altarna gjorde väldigt bra ifrån sig senast.

Jag är glad att killarna spexar. Om ingen spexade skulle vi aldrig ha roligt, liksom. Men i skolmiljö och i (åtminstone domkyrko-)körsmiljö finns inga spexande flickor. Kom igen tjejer. Ni är ju roliga.

Inga kommentarer: