torsdag, november 07, 2013

Förändra världen, det var vad jag ville

Jag har inte skrivit så mycket på rätt länge. Jag har varit ledsen över det eftersom det är ett tecken på att något inte är riktigt som det skall, men nu har jag beslutat mig för att bara låta det vila tills det sätter fart igen. Om det inte gör det får det vara okej ändå. Till viss del handlar det om vad det är jag vill med att skriva. Att börja blogga om allt mellan himmel och jord var ett sätt att bara få igång själva skrivandet, att ibland få kvitto på att någon läst och reagerat på det som skrivits istället för att gömma allt i en skrivbordslåda. Nu har jag hållit på så sedan 2005 och är i skrivande stund missnöjd.

Bland alla inlägg om mina fantastiska barn, saker jag gått och funderat på och bilder på diverse folk och mojänger har jag skrivit av mig när det gäller sådant jag vill förändra i samhället. När jag har velat stå på barrikaden har jag åtminstone kunnat försöka formulera mig och dela med mig av det jag tänker i hopp om att något frö skall sås någonstans. Men ärligt talat: hur stor skillnad gör en text som läses av kanske trettio personer? Om inte stora författare eller journalister på stora dagstidningar som har oändligt fler läsare lyckas göra några större avtryck, vad har jag för möjlighet?

Samtidigt. Samtidigt, å, samtidigt, så menar jag på allvar att alla små avtryck är just avtryck. Allt kan förändra, även de små myrstegen. Att det är bättre att göra något mycket litet än att bara ge upp. Så varför känns det sedan ett tag som att gapet mellan vad jag gör och det som verkligen gör skillnad är så enormt? Nedslagenheten viskar: "Därför att det är så. Gapet är precis så stort som du känner att det är."

Det finns så mycket som är fel i världen att jag bli orkeslös.