tisdag, januari 14, 2014

Den rekorderlige

Att vara på utvecklingssamtal för Sigvard är som att befinna sig i en sekvens av en animerad Disneyfilm. Sigvard får berätta hur han trivs i skolan. Om han är trygg, om han har kamrater, om han får den hjälp han behöver av lärarna och allt det där som ni känner igen från papperen vi får hem inför samtalen. Små fåglar börjar kvittra. En varm och god bris smeker kinden. Sedan fyller Sigvards lärare i och frågar honom om en del saker, berättar annat om honom, påminner honom om att hans klasskompisar tycker att han är ärlig och riktig och att han gärna skall fortsätta att säga ifrån när det blir något trassel eftersom han är lugn och alla lyssnar på honom när han säger något klokt. Vackra blommor skjuter upp runt oss. Det ligger musik i luften. Vi skiljs åt i en stämning av värme.

När vi väntade på bussen fick jag en av mina sällsynta vidskeplighetsnojor. Det går för bra. Sigvard är för genombra. (Tur att han inte är helt perfekt och redan kvalar in för A:n i alla ämnen eller så också, för då hade jag blivit riktigt skraj.) Tänkte lite pessimistiskt att det kanske går helt på sned i högstadiet. Han kanske tar en rejäl walk on the wild side. Så att utvecklingssamtalen kommer att kännas som om de utspelas i någon av Hans Arnolds mer läskiga illustrationer. Men så skärpte jag mig. Såg barnet bredvid mig som är på väg att växa upp. Vilken lycka att han är så genomstadigt trygg i sig själv, denna vår minsting. Han har inga bekymmer med att ge av sig själv till andra och det torde inte ändras. Det är sådan han är, vår Sigvard. En rekorderlig karl.

Inga kommentarer: