onsdag, januari 22, 2014

Har alla soldater i krig dödat

Jag läste om en sextonåring i Östhammars kommun som är misstänkt för mord. Det satte igång tankarna. Först tänkte jag på hur svårt det skulle vara att ha ett barn som har dödat. Sedan tänkte jag på att om den här sextonåringen hade deltagit i strid under ett krig, säg andra världskriget, och dödat en fiendesoldat så hade han inte blivit misstänkt för mord. Inte åtalad heller om misstanken bekräftats. Och då var jag inne på det jag tycker att krig är: institutionaliserat mord. Vi accepterar mord under vissa betingelser. Bara det är bevis nog för att krig är absurt och snedvridet. Att skicka ut soldater med den underförstådda eller klart uttalade instruktionen att om ni måste döda, så gör det. Att någon kan bestämma att andra människor skall döda. Och dödas.

Så slog det mig att jag inte vet hur det ligger till egentligen. Om jag fortfarande tar andra världskriget som exempel - det ligger på lite svalt och bekvämt avstånd i tid - undrar jag om varje soldat dödade någon. Jag tänker att det inte kan ha varit så. I krig finns administratörer, staber, ordonnanser, sjukvårdare, kodknäckare och jag vet inte allt som aldrig hamnar i strid och inte drar vapen en enda gång. Inbillar jag mig. Men de soldater som var ute i fält, hur var det för dem? Finns det någon statistik (hemsk sådan) som redogör för hur många soldater som faktiskt har dödat under ett krig?

Tillbaka i min verklighet här och nu förstår jag inte riktigt varför jag intresserar mig för det. Grunnar en stund till. Jag kommer fram till att det hänger ihop med min inledande tanke om att vara förälder till ett barn som har dödat. För om jag har ett barn som blir inkallat eller själv anmäler sig eller blir tvångsrekryterat eller vadsomhelst, så vet jag att denna min unge kan komma att döda en eller flera andra människor. Det ingår. I det spelet måste man, för att hitta någon mening med det som sker, antagligen välja att anse att det är värt det. Att det finns ett högre skäl som gör att det är rätt och riktigt att mitt barn skall döda. Eller bli dödat. Hur skall man annars orka leva?

Är inte det helt galet och sjukt? Jag struntar fullständigt i att krigföring har varit en mänsklig aktivitet sedan den första människan slängde en sten i skallen på en annan för att komma åt en grotta, byte, kvinna eller spjut. Det är sjukt att organisera mord.

Inga kommentarer: