torsdag, januari 30, 2014

Min fascination för fyrtio

Jag har influensa, säger doktorn. När den, som det tydligen heter, medicinske teknikern tog min temperatur hajade han till när han avläste displayen. Jag hade 40 grader. Detta är något som jag inte kan komma över. Jag har nämligen aldrig feber.

Som barn hade jag det kanske. Jag minns att mina föräldrar tog tempen på mig med kvicksilvertermometern med den där runda kulan längst ner, men har ingen aning om vilka resultat det gav. En gång under gymnasieåren hade jag feber vid en kraftig förkylning. Sedan: intet. Alla mina vänner och bekanta har feber minst en gång per år, verkar det som. Jag har förstått att det är vanligt att man får feber vid förkylningar och andra infektioner. Men inte jag. Förrän november 1995 då jag hade dubbelsidig lunginflammation, (vilket jag inte hade fattat).  Efter det -  ingen mer feber. Jag har genom åren haft en oändlig svit av förkylningar och luftvägsinfektioner, jag har haft halsflussar och urinvägsinfektioner och mildare influensor och fan och hans moster. Ingen feber. Det vill säga, jag brukar uttrycka det som att jag känner mig febrig, för något händer med kroppens termostat, men inget som ger utslag på någon termometer eller påverkar mig så väldigt mycket.

Det är därför jag är så häpen nu. Jag har haft 40 graders feber. Helt plötsligt. Jag blir på något sätt nyfiken. Undrar varför min kropp fungerar som den gör, och vad det var som krävdes att det plötsligt skulle bränna till.  Har jag fel på hypotalamus? Är det gynnsamt för mig, eller inte? Får jag längre sjukdomsperioder för att ingen feber finns som driver virusen på flykten genom att skapa en varm och otrivsam miljö för de små skitföreteeleserna?

Frågor, frågor. Navelpetande i sin prydno.

Inga kommentarer: