tisdag, februari 11, 2014

Min känsla när jag precis fått veta att Alice var död

En människa som levt i nittio år och dessutom varit sjuk i Alzheimers det senaste året kan ju få dö i lugn och ro. Man kan tycka att det inte är så mycket att orda om. Ett långt och skapande liv har slutat, och det är på något vis vackert. Men jag vill inte att Alice skall vara död. Det krävs en stor personlighet som så kan beröra en annan människa, även vid mycket ytliga och korta kontakter. 

Den kör jag sjunger i samarbetade med Alice, Nils Lindberg, Anders Paulsson, Jan Adefeldt och Andrew Canning vid några konserter i slutet av 90-talet. Det kändes direkt om Alice var i rummet. I alla fall för mig. Allt lyfte. Vid konserten i Klara kyrka gick biljettkön ner till Sergels torg. 

Det känns oerhört förmätet, men jag säger det ändå. Idag upplever jag en rent personlig sorg efter Alice. 

Come sunday
Lord, dear Lord above, God almighty,
God of love, Please look down and see my people through.
I believe that God put sun and moon up in the sky.
I don't mind the gray skies
'cause they're just clouds passing by.
Heaven is a goodness time. A brighter light on high.
Do unto others as you would have them do to you.
And have a brighter by and by.
Lord, dear Lord above, God almighty,
God of love, Please look down and see my people through.
I believe God is now, was then and always will be.
With God's blessing we can make it through eternity.
Lord, dear Lord above, God almighty,
God of love, Please look down and see my people through.