lördag, maj 24, 2014

Grönsaken

Det här är min yngste son, fångad i flykten i ett typiskt Siggeögonblick: han sjunger. Det gör mig mycket glad att han upplåter sin stämma i hemmet bara sådär helt apropå medan han spelar datorspel eller tittar på roliga Youtubeklipp.

Idag hade jag ett stort ögonblick. Jag slängde ihop en sallad till lunch och sade till Sigge att det gick utmärkt att ta keso till. Sigge älskar keso nästan lika mycket som han älskar svarta oliver. Han tog skeden och började sleva upp medan han sjöng "Pie keso" (original: Jan Sandströms nyskrivna och mycket fina "Pie Jesu"). Jag höll på att dö av inre skratt. Det var väl ingen märkvärdig ordvits, tänker ni nu. Men det är det som är grejen!

Körsångare behöver stundom lätta upp den bistra stämning som kan infinna sig i kollektivet när allting låter raggsocka och ingenting fungerar. Ett sätt är att ge alternativa titlar till sångerna. De kan med fördel, ja, jag kan till och med gå så långt att jag säger att det är ett krav, inte hålla särskilt hög intellektuell eller konstnärlig nivå. Vissa titlar är klassiker; säg den svenska körsångare som inte redan tidigt in i sin bekantskap med Valdemar Åhléns "Sommarpsalm" fått lära sig att den kallas Grönsaken, rätt och slätt. Efter psalmtexten som inleder sagda sång där ordet grönska blir lätt förvanskat till grönsak. Det är ett klockrent utslag av körnörderi och att Sigge nu kommit så långt som till att själv göra kopplingar till körverk - jamen ni måste förstå mina glada och stolta känslor inför detta.

Själv funderar jag allvarlig på att framgent kalla Otto Olssons "Jesu corona celsior" för "Sjunkbombarens svanesång". Fast ärligt talat kan nästan alla körverk benämnas så när kören har dåliga stunder.

Känsliga läsare varnas för att fortsätta nu när jag avlägger en bekännelse direkt ur min svarta själ. Mitt lägsta alternativnamn någonsin på en sång är Cesar Francks "Panis angelicus". Byt ut första vokalen i panis så blir det självklart (förlåt mig): änglapitten. (Jag ber om ursäkt igen.) Håll med om att Pie keso inte var så tokigt ändå, va? *

*Naturligtvis sjunger gossarne Jesu på klassiskt manér där u:et uttalas mer som ett o. Det är därför Jesu kan rimma med keso.

Inga kommentarer: