fredag, maj 16, 2014

Spår av verksamhet



Jag fick för mig att dokumentera delar av min vardag och knäppte några bilder på jobbet. Som alltid när jag vill lägga upp fler bilder än en har jag stora problem med tekniken. Det ser inte likadant ut i redigeringsläge som i visningsläge, och jag fattar inte hur jag skall göra. Hoppas det går att se vilken bild som hör till vilken text ändå.

En vanligt fredag, när jag var ensam. Vi är inte många anställda så det är rätt vanligt att någon av oss huserar i splendid isolation, så att säga. Men man behöver aldrig känna sig ensam eftersom det överallt går att hitta spår efter människor och verksamhet.


Välkommen in i vår hall (bilden överst till vänster). Där ser det ut så här. Det är inte alltid samma prylar som ligger i fåtöljer och står på golvet i väntan på förflyttning till en något mer passande förvaring, men det är nästan alltid något som står där. Flaket med Godtemplardricka inför någon värvning eller fest är förresten att betrakta som ett stående inslag, resten varierar. För tillfället är det pysselsaker och annat från Junis lilla läger i påskas. I papperskassen finns kartongen med bubbelmaskinen.



Vi tar något kliv framåt och kan till vänster på väggen betrakta retroaffisch i kategorin "Go å gla' kexchokla'".

Väggen fortsätter som synes. På linan sätter vi upp aktuella lappar som blir inaktuella jättefort och som fladdrar fint i vinddraget varje gång man passerar. Genom fönstren kan man (eller: jag som är 1,77 lång) se in till våra grannar NBV, Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet, och kolla om de är där och spana efter om de har gott fika framme.

Vi gick förbi stortoan på vägen och kommer nu till andra rummet till vänster: kopieringsrummet. Där tillbringar jag mycket tid. Så känns det åtminstone. Oftast står jag och svär längst inne i hörnet till höger där frankeringsmaskinen står. Annars står jag framför åbäket i mitten av bilden och reder ut pappersstopp och hittar på annat kul. Den gamla skrivaren står kvar på sin bänk bara för att vi inte ids samla kraft att fundera ut vad vi skall göra av den.






 Här har vi ett viktigt rum, må ni tro. Öppna dörren och häpna!




Det är här alla varmdrycksbägare, pappersmuggar, servetter, sockerbitar, värvarmojänger, fika för alla-kit, värvartröjor- och jackor samt 10-literstermosar trängs med server och andra prylar med sladdar kopplade till sig som jag inte riktigt vet vad det är med som ger ett ständig lågfrekvent surrande ljud ifrån sig som är mycket ansträngande. Varmt blir det också. Vi stänger dörren fort så slipper vi höra surret.


Och här är kontorets hjärta: köket. Jag får en liten tår i ögonvrån när jag rörd betraktar disken som står kvar efter distriktsrådsmöte för någon dag sedan. Det är bevis på att här har det varit folk som är engagerade. (Ni får gärna komma tillbaka och diska också, okej?)


Köket är också vårt största sammanträdesrum. Vi har en whiteboard. Just nu är den lite tom. Den kan var mycket mer igenproppad med text och saker.
















På motsatta väggen sitter fina gamla affischer och en ny tavla. Den där lilla längst till vänster som inte syns så bra är gjord inför kongressen i Uppsala år 2007, då vårt distrikt alltså var värdar. Gjordes av konstnären Niko. Jag gillar den.







Vi lämnar köket och går ut i korridoren igen. Struntar i stora förrådet för jag vill inte orsaka problem för folk med svaga hjärtan. Vi vänder helt enkelt och går tillbaka. Direkt till vänster finns ett rum. Här bor TR. De är hemliga, särskilt för kvinnor. Vi går förbi.


Det finns tre bokyllor längs väggen. Och så finns det två rum. I ett bor Mona, i det andra bor Carolina. Men jag hoppade över att visa upp deras rum just nu (diskret harkling).







Här kommer en mycket viktig hylla. Det är här postfacken för alla styrelsemedlemmar finns. Det är tre styrelser med allt emellan fem till sju ledamöter sinsemellan. Varje år efter distriktsårsmötena pysslar jag av hjärtans lust en halv dag när jag skall byta ut namnlapparna på alla facken. Det är en procedur som inte kan automatiseras på något sätt jag kan komma på. Jag klipper ut lappar och tejpar och har mig.









Och nu är vi framme vid mitt rum. Innanför dörren till vänster står en lång arbetsbänk. Den är som gjort för att lägga saker på. Och jag blir så glad när det ligger exempelvis affischer och flyers för Klubb Moyo med gästen Tiffany K den 29 maj där. Då vet jag att något från UNF Trots allt! har varit här och jobbat, och att utdelning av ännu fler flyers är på gång. De ligger där för att skäras i A6-lappar av skärmaskinen som skymtar längst ner i vänstra hörnet.




Och här sitter då jag och bokför av hjärtans lust eller gör något annat.

 Visst ser det ganska trevligt ut? Titta gärna upp någon dag och fika, och skriv på en medlemsförbindelse på samma gång.

För det vi jobbar med, det är att vara ett alternativ till den alltigenomträngande alkoholkulturen.

2 kommentarer:

em sa...

Vilken tur att jag redan är medlem, eftersom jag inte har någon möjlighet att titta in.
Men det var kul att se hur ni har det - och förflyttas i tid och rum (fler år än jag fattar) till ett liknande ställe (Kammakargatan 27),där jag tillbringade mycket tid.
Margaretha

Jenny sa...

Somligt är sig likt trots att åren springer sin väg!