torsdag, juli 31, 2014

Att våga tillit

Jag var på väg mot busshållplatsen när en man reste sig från bänken jag gick förbi, och frågade om jag talade engelska. Ja, svarade jag. Han bad då om hjälp. Berättade att han var student och just nu befann sig i en svår situation och hade sovit ute den här natten. Han frågade blygt om jag hade möjlighet att hjälpa honom med pengar till en bussbiljett. Medan han berättade tänkte jag fort och mycket. Han verkade trovärdig. Han var alldeles förkrossad över de omständigheter som hade gjort att han missat avfärd och studieresa, han luktade inte sprit och var inte virrig. Jag beslöt fort att de 290 kr han behövde hjälp med absolut var något jag kunde ställa upp med. Så vi slog följe till en bankomat och hann prata om både ekologi, naturen, människor, Gud, skapelsen, att Sverige för honom var himmelriket eftersom svenskar hade hjälpt många afrikanska länder väldigt mycket, och att han ansåg att man har ett ansvar att utbilda sig och ge tillbaka till mänskligheten det man har fått.

Innan vi skildes åt ville han få mitt telefonnummer för att kunna kontakta mig längre fram och betala tillbaka. Sedan lovade vi bägge att be för den andra, och så gick han iväg. Jag fortsatte på min väg och tänkte att det givetvis är möjligt att det var en bluff. Jag vet sedan tidigare att jag är naiv. Men just idag var det som ett tecken att det dök upp en hjälpsökande människa i min väg. Det går inte att leva i misstänksamhet och snålhet om man samtidigt säger sig vilja förändra världen och hjälpa andra människor. Det handlar om att våga ha tillit till sina medmänniskor. Jag bestämde mig för att ta risken att bli lurad. Det kan det vara värt om jag lyckas hjälpa en eller två personer någon annan gång. För jag vill inte leva så att jag aldrig törs lita på andra. Jag vill inte heller tänka att det inte är min sak att räcka ut en hjälpande hand; det måste ju ta död på själen.

Jag är glad att jag vågade idag. Ärligt talat, hela situationen kändes uppriktig - och om den inte var det, ja, då har jag ändå hjälpt en människa (som visserligen betett sig skurkaktigt) som säkert behövde pengar till mat eller resa oavsett omständigheterna. Hur jag skall lösa det oändligt mycket större problemet med att jag inte har resurser att hjälpa alla som sträcker fram sin hand, det vet jag inte. Men ett första steg är att våga.

Inga kommentarer: