lördag, juli 19, 2014

En stilla reflektion

Utegångsfåret har kompisen A här. När de kom inrusande från regnet berättade A att de hade sett en chow-chow som de tyckte var så otroligt söt. Vi pratade om hur mysigt pälsiga de är och A tyckte att det måste vara skönt att ha en chow-chow uppkrupen bredvid sig i soffan och luta hakan mot. Jag som tyvärr reagerar som pälsdjursallergiker med ryggmärgsreflexen, tyckte inte det lät lika skönt men höll med om att de ser ut som stora mjuka pälsbollar. Samtalet avslutades med att A sade att det kunde vara praktiskt att ha vovven där (underförstått med sin täta, tjocka päls) för då kunde man ställa sina drinkar där. Bilden av glas som försvinner halvvägs in och står stadigt i pälsen på en chow-chow är jättegullig.

Men förlåt mig nu. Varför ingår drinkar i en tolvårings liv och föreställningsvärld? Det går att besvara med att säga mjölkdrinkar och andra alkoholfria drinkar, men ni vet lika väl som jag, och A, att det var inte det hen såg framför sig. Svaret är som vanligt normen. Traditionen. Kulturen. Som gör att barn tidigt drillas i att veta vad vuxna förväntas ha i sina glas. Det är det som gör mig så förbannad emellanåt och alldeles uppgiven andra gånger. Inte att människor tar sig ett glas då och då.

Jag är inte uppväxt i en helnykter miljö och vet att det går alldeles utmärkt med måttlighetsdrickande. (Det är jag väldigt tacksam för, mamma och pappa.) Mitt livsval att aldrig börja dricka och helt slänga ut alkoholen från mitt liv har mer övergripande orsaker, likaväl som personliga. Jag upprörs alltså inte av att alkohol förekommer i barnfamiljer. Jag anser däremot att det är helt åt skogen att normen aldrig ifrågasätts. Jag blir illa berörd när en tolvåring pratar om drinkar. Så fånig är jag.

Inga kommentarer: