torsdag, juli 10, 2014

Omsorg

Jag hade några ärenden ut idag men pojkarna har hållit sig inomhus med vinklade persienner, glass och dricka. F-e-r-u-k-t-a-n-s-värt varmt. Nyss haffade jag Trollpojken och gav honom en dusch. Tvättade hans hår också och frågade om det var skönt att inte vara så varm om huvudet. Jo, nickade han, det var det.  Jag började styra med nagelsaxen och mumlade om att raka hans haka också innan sänggåendet. Hans rödkantade gräspollenpåverkade ögon såg trött på mig. Han drog sig undan. Jag lade ner. Vi tar det i morgon istället.

Som så ofta när jag hålls med kvällsbestyren eller andra fysiska aktiviteter med Trollpojken tänker jag på hur mycket av min omsorg om honom som sitter i mina händer. För mig har omsorgen om alla mina barn så tydligt suttit i händerna. Jag har försökt att ta i dem på ett bra sätt. Visa omtanken och kärleken genom att inte rycka och dra, utan använda mjuka och följsamma rörelser. Såklart har mina händer varit arga emellanåt. Trötta, irriterade och utan förmåga att hejda sig riktigt. Tack och lov har de stunderna ändå varit få.

För mina tre andra barn är den tiden över. Jag sköter inte längre deras tvättbestyr eller deras av- och påklädning. Men för Trollpojken kommer behovet av händernas omsorg finnas så länge han lever. Det känns fint. Viktigt. Och det manar till respekt för den alltmer vuxna person han är, och som inte skall bli behandlad som ett litet barn bara för att han behöver fysisk hjälp också. Torka i rumpan. Snyta näsan. Allt det där som så många gör för sina kära anhöriga varje dag eftersom det finns många orsaker till att en människa inte klarar sig själv. Den viktiga, ordlösa omsorgen.

Inga kommentarer: