onsdag, juli 02, 2014

Som om universum vill säga mig något

När får man använda ordet ödestimmar? Jag tänker allt oftare på det nu för tiden. Rapporter om SD och deras brunskjortade kompisar skrämmer mig oerhört. De skrämmer de flesta av oss, inte bara i Sverige. Hela Europa har samma åkomma som jag inte ens vet vilket ord jag skall sätta på. Människofientlighet, snålhet, intolerans, rädsla, okunnighet... listan blir så lång och jag saknar ändå ord.

Som av en slump läser jag om två böcker som utspelar sig under en tid som vår nutid kan spegla sig i. Den där tiden om vilken vi säger "det får aldrig hända igen". Den där tiden som vi hört och läst och sett vittnesbörd ifrån och ryst av fasa inför. Tiden som vi tror oss veta hur den uppstod, men ändå inte har lärt något av för att förhindra att samma tankar och politik får fotfäste igen. Och nu talar jag inte om Tyskland, eller Ryssland, eller något annat land ännu mer långtbortifrån för att lägga även geografiskt avstånd mellan oss och dem, nu och då, jag talar om Sverige. Om svensk flyktingpolitik och vanliga svenskars hållning gentemot de som kommer till oss och inte hetat Johansson i fem släktled bakåt. Både då - och nu.

Jag vet inte vad jag skall ta mig till.


Inga kommentarer: