måndag, juli 07, 2014

Svängdörrsmöte

Vid ingången till Gränby centrum för en stund sedan såg jag en yngre kvinna som var rejält påbyltad, tyckte jag som höll på att förgås i värmen. Sjal och ordentligt med heltäckande kläder. Hon satt på marken och pratade i telefon med någon. Jag såg att hon tiggde eftersom hon hade en pappbägare framför sig. Jag steg in i en öppning i den automatiska svängdörren. Precis framför mig var en äldre man som vände sig om när jag kom efter och ställde sig att vänta in mig. När jag kom jämsides sade han med ett klagande tonfall "Vad jobbigt att de sitter så här". Jag svarade "Det tycker nog de också" och gick vidare. Han mumlade något som jag inte hörde. Jag tänkte att man inte direkt kan påstå att jag tog debatten, men han fick i alla fall inte medhåll.

Han, där han gick strax före mig, hade nämligen tittat noga på den här unga kvinnan och hennes telefon. Jag tror att han var tvungen att avbörda sig lite indignation över att hon satt och pratade i telefon, för snälla nån, det vet ju alla att tiggare som har mobiltelefon bara luras. Och så kastade han en blick bakåt och såg mig komma. Medelålders svenne, borde hålla med. Han missade de subtila signalerna, kan man säga (Gudrun Sjödén-klänning = kulturtant, flera hål i öronen samt ett i vänster näsvinge).

Jag var trekvartsnöjd med min lama protest. Tills samvetet började plåga mig. Tänk om den här äldre herrn inte alls avsåg något som innebar en längtan efter förbud för tiggeri eller utvisning av alla tiggare. Tänk om han faktiskt menade att han tyckte att det är jobbigt att se dem därför att det blir så tydligt hur orättvist världen är inrättad - eller något åt det hållet. Svaret får jag aldrig. Det känns riktigt jobbigt.


Inga kommentarer: