tisdag, juli 22, 2014

Utomjordingen

Det där med att inte vara som alla andra, det kan slå åt olika håll. Utanförskap är inget vi önskar en medmänniska, och jag önskar hett att vi skall intressera oss mindre för vad som kan skilja oss åt och mer för vad som för samman. Det är föralldel inte gjort på en kafferast. Men det måste vara dit vi strävar, tycker jag. 

Alienation är alltså inget bra. Men det finns egenvalt utanförskap också. Människor som väljer att bryta en norm eller på annat sätt kliva utanför den stora gruppen. Jag skulle säga att, så länge inte det här utanförskapet föranletts av att man är psykopat och hanterar andra människor efter det, så är det mod det handlar om. Oavsett motivet. För viljan att stå utanför behöver inte alltid ha en vacker anledning. Det kan lika gärna vara en präktig tjurskallighet som gör nonkonformisten; mod krävs det i alla fall. 

Så finns det utanförskap som sitter ytligare. Det jag känner vid jämförelser med andra. "Alla andra" går livsvägen rakt fram utan kringelikrokar, har hyfsad lön, gillar heminredning, husdjur, motionerar och älskar att laga mat. Det luriga med "alla andra" är att jag vet att den glättade livsstilsmagasinsbilden inte är verkligheten - ändå köper jag den på något sätt. Och kommer alltid till korta  vid jämförelser. 

Därför har jag nu bestämt att bli en alien på riktigt. Jag är faktiskt inte intresserad av, till exempel, matlagning. Gillar att äta men vill slippa tänka och göra. Har dragits med vissa komplex för det. Dels husmoderskomplexet, dels osinnlighetskomplexet. Ni vet, en människa som älskar mat och frossar i dofter och pratar om mustiga grytor och så vidare, det leder ju tankarna till ett och annat. Vad säger det om en som tänker "orka"...? 

Men nu skall jag inte tänka så längre. Jag skall bejaka mitt utanförskap till fullo och njuta av det. Som den utomjording jag är. Hittar jag fler utomjordingar är jag glad. Annars får jag odla min särart och säga som det är att mat är gott, men det finns böcker.