fredag, juli 25, 2014

Väldoft

Jag sitter och tänker på hur lyckligt lottad jag är som har vänner. Under livets berg- och dalbanefärd har vännerna hängt med, trogna och tålmodiga. Jag har aldrig behövt uppleva det som jag har hört andra berätta, nämligen att när deras barn hade dött eller de hade skilt sig så försvann många runt dem. För mig har det tvärtom varit så att när livet krisat så har jag upplevt en mobilisering av vänner och bekanta som är något alldeles extraordinärt.

Bland annat därför är det är väldigt synd att jag är så dålig på att hålla kontakt genom att träffas. Det har visserligen haft orsaker som vännerna förstår, men ändå: hur roligt är det med en vän som aldrig orkar gå med på bio eller fika eller ringer? Som tur är funkar jag bättre i skrift och är bra på att hålla kontakt genom facebook, mejl och sms. Men jag tycker ofta att jag i många år varit en rätt dålig vän i betydelsen att jag sällan varit kroppsligen närvarande. Inte heller alltid själsligt. Att vännerna inte har dumpat mig är en livets gåva som jag är förundrat tacksam över.

Jag har vänner som jag känt i många år. Andra som har dykt upp senare under åren. Jag har otroligt många bekanta, både gamla och nya. Jag har också så smått börjat få nyare vänner vilket egentligen borde vara statistiskt omöjligt i min ålder. Det är alldeles fantastiskt.

Vänskapens blomma doftar i sanning ljuvt.

Inga kommentarer: