torsdag, augusti 21, 2014

Längtan

Har inte kommit igång med att bryta min lättjefyllda vana att åka buss till jobbet istället för att cykla. Marken är alltid frusen för lata svin, och jag har precis blivit förkyld. Hur som helst tog jag linje 20 som åkte förbi valstugorna och tänkte att du nu hade fått rösta i ditt andra riksdagsval. Den 18 september skulle du ha fyllt 23 år.

Jag vet inte varför jag liksom vill följa dig framåt i ett liv som slutade. Du kan aldrig bli mer än sex år och det är meningslöst att försöka gissa hur du skulle varit och vad du hade tyckt om att göra som tioåring, som tonåring, som ung vuxen. Det är väl längtan som gör det. Längtan efter dig tickar i mig som ett ur.

Tänker ibland på om dina små kompisar minns dig. Hur mycket de kan minnas. Någon gång skulle jag vilja veta. Deras föräldrar minns naturligtvis, men jag har ingen lust att vara spöket från den tragiska tiden för länge sedan som dyker upp för att älta. Man vill ju inte vara morbid.

Sista dagisfotograferingen, hösten 1996. Samuel var fem år. Sjukdomen upptäcktes drygt en månad senare.

Inga kommentarer: