måndag, september 08, 2014

Henrik Dorsin, din jäkel

I min tillvaro ingår nu att besöka arbetsförmedlingen då jag söker nytt jobb samt skall börja stämpla. Idag har jag suttit mig genom den 1,5 timme långa obligatoriska informationsträffen. Utan paus, och när en man försynt frågade efter en bensträckare fick han nej och blev tvungen att blygt tillstå ett naturbehov (quelle blamage). Då gavs vi motvilligt en femminutare. "Men då håller vi på längre också." Nu tror jag inte att den informerande personen älskade oss som grupp så mycket att hon inte ville slita sig. Gissar att hon har ett krav på sig även hon. Hon skötte sitt uppdrag väl dessutom, så jag klagar inte. Men jag fick tillfälle att begrunda ett och annat som jag kanske formulerar någon annan gång. 

Efter 1,5 timme tänkte jag lämna in arbetsgivarintyg och annat. Jag trodde att det bara var att lämna över, men jag fick en nummerlapp och sitter nu och väntar på att få träffa en handläggare att lämna papiren till. Ja, vi byter säkert några ord också fast jag vet inte om vad. Jag känner ett litet frågetecken här. 

Vi är flera som väntar. Stämningen är inte yster, direkt. Därför väckte jag visst uppseende när jag började frusta för mig själv och till sist inte kunde hålla mig utan började skratta. Dendär Dorsin alltså.