söndag, september 14, 2014

Utan hud

Idag är en sådan där dag då jag inte har något filter. Allt går rakt in. Mest det som är tungt och svårt, som rapporteringarna från Syrien, tidiga valprognoser som pekar på framgångar för Sd i valdistrikt där de tidigare knappt funnits, och annan skit. Förmågan att känna empati är en av de viktigaste mänskliga egenskaperna så jag borde inte klaga - men jag känner mest att det är så onödigt att ta vid sig så här. Det tär på krafterna.

Samtidigt är det så nödvändigt att inte trubbas av. Efter körens konsert under Kulturnatten igår kväll pratade jag med en gammal bekant som varit och lyssnat på oss. Han är politiskt aktiv och vi pratade lite om valet förstås, och han berättade om trevliga möten med ungdomar i valstugan. Han är ordförande i en nämnd där ärendena ofta handlar om barn och ungdomar som hamnat snett i livet, och, som han uttryckte det, det var rätt skönt att möta ungdomar som det går bra för. För han är inte avtrubbad. De människor han möter blir inte anonyma för honom. Sådant gör mig glad och ger hopp för mänskligheten och framtiden. Det är bättre att kunna känna med andra än att bara stänga av, även om det naturligtvis måste till en viss distans för att orka räcka till för så många som möjligt.

Jodå. Det är generellt bra att känna. Men inte för mig. Kraften rinner bort.

Inga kommentarer: