söndag, oktober 05, 2014

Gosskörsbild

Jag tog en bild under dagens högmässa. Jag är imponerad av både goss- och flickkören. Ruskigt duktiga och hängivna, det är vad de är. Jag gillar gosskören skarpt. Detsamma känner jag för deras ledare Margareta Raab. Heder åt denna Magga, säger jag bara.

Bilden visar gosskören som sjunger en Bachkoral. Sådana gillar jag. Det är en stadigvarande liten lyckokälla, det där med att ungarna sjunger i kör.  Jag har ringat in de pojkar som jag är särskilt intresserad av. Rödtotten blir fortfarande skymd av längre kompisar, men han växer så det knakar så vilken dag som helst sticker han nog opp sin knopp. Utegångsfåret växer även han, och en sådan takt att det banne mig känns som att han har vuxit synbart under natten.

Jag är extra nöjd inför den här terminen eftersom Rödtotten målbrottat sig ner till tenoren efter åtta år som sopran och ett år som alt. I och med det ha han ett naturligt umgänge med killarna i sin egen ålder och uppåt, och det är viktigt att ha ett kompisgäng som bjuder på gemensamma fniss och bus. Då orkar man vara en god förebild och kompis för sina yngre körkamrater - och tycker inte att det är lika påfrestande under tider med täta repetitioner eftersom man både tar emot och ger empati. Bara det att kunna skratta ihop med en bredvidsittande stämkamrat när inget stämmer och körledaren blir mer och mer frustrerad gör att allt blir lättare. Då känns det dessutom lite roligt att först sjunga i högmässan, sedan på egen hand fixa sin lunch på stan för att efter det gå tillbaka till Femman (våra repetitionslokaler samt domkyrkomusikernas arbetsrum) för att ha ett eftermiddagspass med musikteori.

Utegångsfåret är kvar i sopranstämman och har ett kompisgäng där. Och så tar han (och de andra) lite hand om den hord med pojkar som tagit klivet från lilla gosskören till konsertkören. Idag stod Utegångsfåret längst fram och stack upp som ett kyrktorn över de små och nyblivna konsertkörsgossarna. Så länge jag har haft pojkar i gosskören har relationen mellan gossarna och herrarna varit fin. De äldre tar hand om, ibland tillrättavisar de, men framför allt är de så medvetna om att de har ett ansvar för sin yngre kamrater. Oftast därför att herrarna själva har börjat som små glyttar, blivit omhändertagna på ett fint sätt och nu vill göra likadant som ett slags kosmiskt tack. What goes around, comes around.

Nu kommer bilden.

Inga kommentarer: