fredag, december 19, 2014

Att vara Josef

Det drar ihop sig till jul. I många år nu har vi gått till domkyrkan för att se julspelet på julafton. Pinglan, Rödtotten och Utegångsfåret har alla sjungit i kören i många år nu. Utegångsfåret började sin julspelskarriär som liten ängel, och det är ett minne för livet det året han hade ansvar för en kollektkorg. Vartefter den började fyllas tittade han förundrat ner i den, och så började han lyfta upp sedlar och vifta med dem. Det såg ut som han var på väg att göra en Joakim von Anka och dyka ner i pengahögen och rulla sig. Han lyckades inspirera jämnåriga körledarbarnet till att göra samma sak, och jag satt i bänken och höll mig krampaktigt för munnen för att inte gapflabba rätt ut.

Det finns roller att besätta till julspelet. Familjen har, som sagt, bidragit med en liten ängel, innan han började i gosskören. Två år hade vi också en vis man som kom med myrra. I år hörde jag rykten om att Rödtotten hade avancerat till att vara herde, som nog är den roll som är roligast eftersom herdarna drar ner skratt genom att ligga i mittgången och snarka högt i mikrofoner, för att så väckas av den himmelska härskaran som här består av ett antal småttingar som lätt förvirrat vallas runt medan de svingar små klockor. Kul, tänkte jag. Men så fick jag höra att Rödtotten blivit uppgraderad: han skall vara Josef.

Det är min själ inte lätt att vara Josef i domkyrkans julspel. Först skall man vandra mittgången fram med en Maria vid armen medan man säger tröstande och ömma ord. Sedan sitter man placerad i allas synfält utan att ha något mer att göra medan kören sjunger. Tänk levande tablå där man tillåts att röra på sig. Jag vet inte om jag skulle klara att sitta och titta ömt än på Jesusbarnet i krubban, än på min Maria, och inte bara fastna i ett stelt leende. Jag är lika imponerad varje år av ungdomarna som sköter sina uppdrag med den äran. Jag är säker på att Rödtotten fixar det, för han är - tro det eller ej - en liten estradör i smyg, men enkelt är det som sagt inte.

Det får mig att tänka vidare på Josef och hans roll i julevangeliet och framgent. Han är inte så framträdande. Men jag vill föreställa mig att han var en närvarande far och att hans söner var med och lärde sitt yrke vid hans knän. Det är bara så tråkigt att det där med pappan som inte anses vara så viktig i de mindre barnens liv är en lång tradition.  Att det än idag finns personer som på fullt allvar tror att det är skadligt för små barn att bli omhändertagna av sina pappor, eftersom män inte skulle förstå hur de skall ta i småbarn eller begripa deras behov. Bröder överallt: jag önskar jag kunde upprätta er alla. Jag blir urförbannad när sådana åsikter förs fram. Och jag anser att jag har tillräcklig erfarenhet från mitt liv för att säga att jag hittills inte har träffat på en man som är skadlig för sina barn på det allmänna sätt som vissa personer påstår. Att det finns män som slår och inte begriper sina barns behov, det är beklagligt sant. Grejen är bara att det finns lika många kvinnor som slår och inte begriper sina barns behov. Dålig förälder har inget med kön att göra.

Så, alla Josef därute. Du är viktig för ditt barn. Ditt barn behöver din kärlek och ditt stöd ända från första början. Ja, även den tiden när det ser ut som lillen bara ligger vid sin mammas bröst hela tiden behövs du. Barn känner kärlek och omtanke. Barn märker när händerna som tar i dem och lyfter dem är medvetna och kärleksfulla. Låt ingen komma och ta ditt föräldraskap ifrån dig.

Inga kommentarer: