fredag, december 05, 2014

Ursäkta

Ja, nu blir det sådär klagigt igen. Annars hade jag under dagen faktiskt gått och tänkt på ett mera käckt inlägg om hur jag klippte ihop min lunchsallad, förkyld och hemmavarande som jag var, men dysterheten klistrade sig fast igen.

Visserligen ramlade två av mina pojkar in (den tredje är i Warszawa och sjunger luciasånger på svenska ambassaden) och det förstår ni att det är något underbart varje vecka. Jag beslöt att köpa pizza till kvällsmat och det hade de inget emot, mina smågrisar. Jag gick till pizzerian. Handlade. Småpratade med innehavaren som är samma som haft butiken sedan vi flyttade ut hit i oktober 1997. Fick en gråtklump i halsen. Även det här kommer att försvinna.

Och visst. Inte går det att hålla på och tänka så om allting, sitta och sucka över att det var sista gången för att göra si eller sista gången man träffade på så på just det viset. Jag vet dessutom att det går snabbt för mig att finna mig tillrätta på nya platser, men vägen dit är fruktansvärt svår. Jag menar faktiskt inte att gnälla. Jag vet också att jag vare sig är ensam om situationen eller har det värst. Det är bara så otroligt tungt och av olika anledningar är jag inte särskilt stark längre.

Att lilla affären, som vi alltid kallat den, plötsligt skulle göra mig så sentimental hade jag ändå inte räknat med. Men det är många år vi främst köpt pizza och lördagsgodis där, nödköpt mjölk eller annat. Vi är igenkända, och ungarna också sedan de var små. Sigvard var snäll nog att sticka iväg till affären igen för en stund sedan för att handla mjölk och dricka, som jag hade glömt att köpa när jag hämtade pizzorna. Jag sade till honom att kontanterna han fick nog inte räckte, men han kunde ju kolla. Han kom hem igen med både mjölk och dricka. Vi fick vara skyldiga 6 kronor till en annan dag. (Som Sigge och jag har bestämt innebär att pengarna skall de få i morgon.) Sådant betyder en hel del. Finns förhoppningsvis på andra platser också. Det blir lättare att ta fasta på den dag jag väl vet var den platsen är.

Avslutningsvis: Oh, I get by with a little help from my friends. Och familjen. Tack.

Inga kommentarer: