måndag, december 01, 2014

Världens tillstånd sett genom vargtimmans glasögon

Jag har svårt att sova och lyssnar på musik. Jag gjorde misstaget att välja något som upprör och väcker tankar istället för att lugna ner. Av olika anledningar letade jag mig fram på Spotify till Moses Pergaments Den judiska sången, skrivet 1944. Det skrämmer mig att jag upplever det som så högaktuellt även idag. 

Främlingsfientligheten florerar och lyckas bli mer och mer normaliserad. I mina mörkaste stunder tycker jag att vi balanserar på randen till Ragnarök varje dag. Syrien. Putin. Fattigdom, hunger. Rädsla och intolerans människor emellan. Jag har sagt det förr, och säger det nu igen: om inte det här är någon form av ödestimma för världen, hur långt dröjer det?

För mig räcker det att tänka på valresultatet i det svenska valet i september. Samma förtvivlade känsla som jag hade på valnatten lägger sig som en klistrig hinna av ångest över mig igen. Det är fanimej inte möjligt att svenskarna har sett till att ett främlingsfientligt parti blev det tredje största. Att vi har en tredje vice talman som....jag vämjs vid tanken på det. Och jag skäms över mitt land.

Att det ser likadant ut över i stort sett hela Europa gör mig vettskrämd. Hur långt kommer det att gå den här gången?