fredag, februari 27, 2015

Tonåring i köket = ljuv musik

Genom årens lopp har ett barn i sänder börjat stänga in sig i köket, dra på musik och sedan ägna sig åt att baka. Älsklingsdottern började, Rödtotten följde efter och nu är det Utegångsfåret som måttar vetemjöl och smälter smör. 

Allra mysigast tycker jag det är att lyssna på hur de sjunger för sig själva. Ibland får jag jackpot; det är när de gör varandra sällskap. Det låter fint. Och gör gott i hjärtat.

onsdag, februari 18, 2015

Nöden, uppfinningarnas moder

Rödtotten ville sysselsätta sig och satsade på att göra kladdkaka. Jag hade på tungan att föreslå sysselsättningen packa upp efter Järvsötrippen eller ta ett varv med dammsugaren, men hade inte hjärta till det. Kladdkaka är roligare, så är det bara. 

Blev oväntat roligt när han frågade var strösockret var. Det är slut eftersom jag inte orkade handla idag. Gå och handla socker i lilla affären? Nä, orka, då måste han byta från pyjamas till kläder. Knacka på hos grannen och be om att få låna? Nä, måste ta på kläder även då (och så är det lite blygt, tror jag). Mortla sockerbitar? Jajamän! Synd bara att morteln hör till de saker stora barnen packade undan redan före jul och står på vinden. Hammare? Hittade ingen, men väl en skiftnyckel. 

Efter att ha gått lös på sockerbitarna med skiftnyckel en stund kom "jag tror jag gör det här mer komplicerat än vad jag behöver". Och så gick han över till grannen! 

Säga vad man vill, han är lösningsorienterad. Jag är imponerad och ser fram mot kladdkaka senare ikväll. 

måndag, februari 16, 2015

Gåvor

Planen att gå ner i vikt genom att inte äta onödiga saker som kakor går sådär. Har dock lyckats identifiera det största hotet: min snälla fru Granne. Tittar i skrivande stund på fatet med fem kakor som hon skickade med mig hem efter fikastunden. Under själva besöket åt jag tre. Har inte karaktär att låta bli dem, hon gör himmelska kakor. 

Men jag har en plan för detta också. Nästa gång säger jag att det räcker så bra med äppelmoset (som överräcks samtidigt som kakgåvorna). Det ligger redan tre äppelmospåsar i frysen. Det är bra att ha mycket äppelmos för jag ser en framtid då det kommer att bli mycket havregrynsgröt. Möjligen med ugnspannkaka som omväxling. Äppelmos är gott till båda rätterna.

söndag, februari 15, 2015

Hjärtat sväller

Söndag morgon, 05.54. Jag vaknar av att det dunsar i trappen och sticker ut huvudet för att säga hej till Rödtotten som uppenbarligen just kommit hem från filmkväll med vänner. "Gå in igen, du förstör" är hans hastiga gensvar. Jag kryper tillbaka under täcket medan mungiporna åker upp i nivå med öronen. Någon minut senare dunsar det i trappen igen och en underbar korus av röster fyller hemmet. 

Jag sitter i sängen och mumsar lycklig min goda ost- och skinksmörgås. Dricker lite juice. Tittar på brickan med ljuset på och hör en inre repris av mina pojkars sång. Kramarna och pussarna. Äldste sonens fina, vuxna blick och leende. Minstingens mjuka puss och hur han sedan sömnigt kastar sig på rygg i sängens fotända. Mellanpojkens uppmärksamma blick och extrakramarna från honom som kompenserar hans tystnad. Mina söner, när de astidigt en söndagsmorgon gratulerar sin mor på födelsedagen. 

Underbara ungar. Nu sover de igen. Jag avslutar min uppvaktningsfrukost med ett hjärta fyllt av kärlek och tacksamhet.  

lördag, februari 14, 2015

Stavningslektion

I likhet med Ko Ko, lord high executioner, har jag en lista (they'd none of them be missed). Fast på min lista står inte många enskilda individer. Den är mer inriktad på att samla beteenden. Stundtals sammanfaller personer och beteenden, men det är mer slumpartat.

Öppnar och stänger munnen som en guldfisk. Säger sedan "jag tänkte fråga dig men jag gör inte det för du blir så arg så jag låter bli fast jag förstår inte varför men jag törs inte för du blir ju så arg". 

Varför gör en människa på det sättet? Flickor och pojkar, nu har ni lärt er stava till "passiv-agressiv" och "skuldbeläggande". Finns på tio i topp-listan. 


fredag, februari 06, 2015

Skönhetsvårdsfiasko

Jag ägnar min inte åt någon mer avancerad skönhetsvård än att ibland ha mascara och kajal runt ögonen, men det händer att jag får ryck och ger mig ut på svag is. Det hände ikväll.

Den här vintern har gått hårt åt mina naglar som bara bryts av i vertikal riktning och skivar sig och är mjuka och ämliga. Så nu fick jag för mig att jag skulle ha lösnaglar ett tag för att slippa den jobbiga känslan av naglar som brister när de kommer i närheten av precis vad som helst, exempelvis hårstrån. (Sant.) Jag har faktiskt använt lösnaglar en kort period för över ett år sedan, starkt inspirerad av min fashionabla dotter, så jag hade tillförsikt när jag inskaffade (korta) lösnaglar och även medel för att ta dän sagda naglar så småningom. Köpte en flaska extra starkt lim också, här skulle inga naglar lossna under natten bara för att jag vände på mig i sängen. Det här hade jag koll på, tänkte jag.

Det visade sig vara hybris. Jag hade glömt att det jämra limmet omedelbart fastnar på fingertopparna. Det gör att a) det är nästan omöjligt att få nageln i rätt läge eftersom den vill följa med fingertoppen som den har fastnat på, att
b) när man väl har pressat fast nageln å rätt ställe måste man slita loss fingret som använts för att utöva tryck mot nageln, vilket i sin tur orsakar
c) att den släta och blanka ytan på nageln förstörs, innebärande att
d) själva poängen med lösnaglar nästan helt försvinner eftersom man då ändå måste gå över dem med lack av olika sorter för att de skall se hyfsat snygga ut, samt
e) att jag nu inte har någon känsel i fingertopparna eftersom de är täckta med lim.

Fattar inte hur folk gör som ägnar sig åt sådant här och mycket mer varje dag. Jag är tydligen inte skapt för flärd. Det är lite synd för jag är väldigt fåfäng.

torsdag, februari 05, 2015

Ovänliga små ord

Läste om den Sd-märkte nämndeman vid Solna tingsrätt som på Facebook uttalat sig om en gruppvåldtäkt på följande charmerande vis: "varenda svensk sossekärings högsta dröm". Jamen de är väl för mysiga, de där sverigedemokraterna. Så folkliga, så vanliga, och så säger de som det är. Halledudanedej vad fina de är.

Man kan bete sig hur som helst om man är sverigedemokrat. Uppenbarligen.

Blev så äcklad och arg att jag tänkte onda saker. Förskräcktes sedan av min egen illvilja och försökte tänka om. Det gick inte så bra men försöket utmynnade i en ny tanke. Jag hade inga större problem att hitta arga och nedsättande ord för Sd, men det beror på att jag i stunden föreställde mig klumpen Sd. Inte individerna, utan gruppen. Precis som vi människor oftast gör delade jag upp mig och Sd-anhängare i mig och dem. 

Tänkte vidare att stode jag öga mot öga med en av dem så skulle jag antagligen förhålla mig annorlunda. För det är svårt att vara aktivt ovänlig mot någon som man ser som människa, som enskild person. Prova själv. Säg något ovänligt om exempelvis mig nu. För dig själv, tack, jag orkar inga ovänligheter. Visst är det svårt? 

Och det är här någonstans jag börjar komma fram till en poäng. Om vi kan se varandra i ansiktet när vi pratar blev det mindre av hatiska uttalanden. Oense kan vi vara. Rasande osams. Hata motparten och hens åsikter. Men de där mer eller mindre anonyma elakheterna som det duggar tätt av i kommentatorsfälten, de lever inte sitt eget liv vid fysiska möten. 


måndag, februari 02, 2015

Omstart eller nåt

Min arbetsplats har flyttat ihop med NBV-avdelningen vägg i vägg. Vi har pratat om det i många år, och nu har det alltså äntligen hänt. Vi har slagit ihop våra påsar och skall dela vått och torrt och frankeringsmaskin och kopiator/skrivare. Idag var första dagen jag satt i mitt nya arbetsrum. Det är trevligt men lite som att sitta i en skokartong. Både storleksmässigt (jag har varit bortskämd med mycket stort arbetsrum länge) och vad gäller innerväggarnas tjocklek (lyhört). Men det kommer absolut bli bra. Plötsligt rör det sig folk runt mig mest hela tiden! Liv och rörelse och flera arbetskamrater.

Jag gjorde dock en upptäckt som jag inte gillade. På WC sitter en stor spegel på väggen bredvid toalettstolen, i lagom sitthöjd så att säga. Varför placerar man en spegel där? Jag uppfattade rörelser i ögonvrån (mina egna) och tittade till. Jag har inte hämtat mig från chocken än. En vit jämrans elefant!

När jag har ätit lunch och middag idag har jag ängslats. Men fattat att vad jag än gör, så inte är det mat jag skall sluta äta. Däremot hade jag inte behövt ta två kolor nyss. Fast vem påbörjar en ny vana klockan åtta en måndagskväll? Det är ju rent onaturligt. Men från och med i morgon, jag vill inte vara elefant.

(Jaja, jag vet. Marken är alltid frusen för lata svin.)