fredag, mars 13, 2015

Musik som madeleinekaka

Lyssnar på Propaganda. Det var ett tyskt 80-talsbandet med tunga synthar, oväntade inspel av trumpeter och gitarrer, en sångerska som lät som hon hade halsfluss - och rätt skruvade låttexter. Exempel: The first cut won't hurt at all/The second only makes you wonder/The third will have you on your knees/You start bleeding I start screaming. (Vaf-n?)

Det var länge sedan sist. Men under en särskild period i mitt liv lyssnade jag intensivt på dem. Närmare bestämt hösten -86 och vintern -87 när jag gick sista året på gymnasiet och tog körkort. På hösten övningskörde jag med pappa. Ibland var det ren nöjeskörning. Sladdade runt på vintriga skogsvägar i trakterna kring Berg och stoppade kassettbandet med Propaganda i bilstereon. Drog på ljudet. Pappa teg och led. Misstänker att han hade samma känslor inför Propaganda som jag fick när jag oskyldigt frågade Alva vad det där dubstep var för något, och hon stoppade en öronplugg i mitt öra och tryckte igång spellistan. Kändes som om det skulle börja blöda ur ögonen och tänderna falla ur. Heder åt min far; han lät mig hållas på min tid. Jag däremot får panik vid tanken på att sitta instängd i en bil där dubstep dundrar mot trumhinnorna.

Var generation har sin tyska synthpop/rock eller dubstep. Och för mig är det första för alltid kopplat till övningskörning och sedan nöjesrattning (tog mitt körkort dagen före nyårsafton 1986) på snöiga och smala kringelikrokvägar i vår gamla mörkgröna dieselmersa.