söndag, maj 17, 2015

Beautiful boy

För att muntra upp mig i hostandet ser jag på Caprica, en prequel till Battlestar Galactica. Den har många poänger för den teologiskt intresserade, för att bara nämna en sak. Märkligt nog är det vid den här genomtittningen första gången jag verkligen lägger märke till det tema som ligger till grund för hela historien; föräldrars saknad efter ett dött barn. Jag måste ha förträngt det när jag sett serien förut, för det är helt centralt. Hur som helst är det inte ett ovanligt tema inom berättande konstarter att en sörjande förälder på något vis ställs inför möjligheten att få tillbaka sitt barn. Inom science fiction-sfären som klon eller som här, i Caprica, som avatar och så småningom som cylon. Strunta i hur fånigt ni än tycker det låter med science fiction-upplägget och fokusera på sorgen och den evigt mänskliga längtan.

Hos mig hugger det till i bröstet. Trots att sensmoralen i alla de här historierna är att det enda riktiga är att sörja, acceptera och gå vidare, så känner jag så starkt att jag också skulle gripa efter möjligheten med bägge händer. Det kan jag kosta på mig att säga eftersom det inte är en realitet. Och jag vet så väl att döden är en del av livet. Döden är naturlig. Men det känns så onaturligt när ens barn dör ifrån en. Allt inom en skriker att det inte är naturligt.

Jag vet inte hur många gånger jag har önskat en tidsmaskin för att kunna få komma tillbaka till ett fysiskt ögonblick där jag höll om min pojke. Jag önskar mig det omöjliga - och onaturliga. Det är väl en välsignelse förstås, att det inte går. Som med allt i livet måste man vara förnuftig och acceptera för annars går det åt skogen. Varför känns det då som att allt ändå har gått åt skogen och aldrig kan bli rätt igen? Vad är det för vits med att acceptera när det inte bär vidare?

Det stämmer inte riktigt att jag inte har acccepterat. Det har jag. Exempelvis har jag inte en enda gång sedan Samuel dog drömt att han levde. Så djup är insikten och vissheten om att han inte gör det. Inte ens längtan kan lura mig i mina drömmar.

Jag saknar honom så.
Vi saknar honom.

Inga kommentarer: