tisdag, maj 12, 2015

Diskbänksrealism

Något av det äckligaste jag vet näst mögel (det finns inget som ger mig sådana rysningskänslor som mögel, ja, det skulle vara Sd och sånt, då) är när jag har fyllt en använd gryta med varmt vatten och diskmedel och låtit stå för att matresterna något ska lösas upp innan jag diskar. Och sedan har någon lagt en fil- och flingorkladdig tallrik i sagda gryta och vatten så allt blir en läcker röra av kladd och gäck och äck och fy vad jag tycker illa om det. När morgonen börjar så lackar jag ur lite, det kan inte hjälpas. Visserligen hade det kunnat undvikas om jag hade diskat ur grytan redan igår kväll, meh orka.

Något av det tråkigaste jag vet förutom att diska är att stryka. I morse fiskade jag triumferande upp min skira, blommiga tunika ur en av de säckar som fortfarande står och väntar på att bli uppackade efter att vi flyttade in, pojkarna och jag. Hoppfullt drog jag den över huvudet och tittade i spegeln. Föga förvånande var den skrynklig. Jag tänkte så det knakade. Fanns det något sätt att slippa dra fram strykbrädan och järnet? Skvätte lite vatten över tunikan och strök med händerna över de värsta skrynklorna. Gjorde om proceduren några gånger och beslöt sedan att gå ut i livet, skrynklig som jag var. Tänkte surt att var finns de där life hack-tipsen (eller husmorstips: jag gillar dock att idag förutsätter vi inte att det är en person, lilla husmor, som ska göra det åt en, utan envar sin egen husmor, liksom) när man behöver dem?

Besk är eftertanken. För givetvis hade det gått snabbare att bara ta fram strykbräda och järn och stryka bort skrynklorna. Snabbare, och med effekt. Det är nästan roligt hur jag spjärnar emot trots att jag vet vad som är vettigast.

Inga kommentarer: