måndag, juni 08, 2015

Överklassens diskreta charm

På en bokrea i mitten av 90-talet köpte jag nyutgåvan av Thora Dardels memoarer (utkom första gången 1941). Nyss plockade jag fram den igen och bläddrade. Jag kan med en gång säga att Jag for till Paris är en rätt tradig läsning, men den har sina stunder. Jag ler brett när hur hon inledningsvis ger en bakgrund till hur hon lyckades få familjen att gå med på att släppa iväg henne till Paris år 1919: "Att jag ganska länge gått omkring med en spleen, som måste smitta av sig på andra därhemma, hjälpte väl också till." 

Sedan tänker jag på att hon väljer att beskriva allt med ett tydligt von oben-perspektiv, det där som gör att upplevelser i efterhand ses som pittoreska äventyr som blir lustiga anekdoter att berätta flera år senare när man sitter med grosshandlare och direktörer och ska minnas sina fattiga bohemår. Lite undrar jag om det inte också kommer ur klasstillhörigheten, det där. För även om Thora Dardel givetvis avsiktligt formulerar sig så att det ska låta precis så ungdomligt, överklassigt spånigt som det gör tror jag inte att Moa eller Ivar Lo hade kunnat skriva följande, föralldel roliga rader:

"Alger var ett betydelsefullt led i min utveckling. Det var t. ex. där jag för första gången såg en roulette, det var där jag första gången var med om att spela baccarat, det var där jag lärde mig äta ostron, och där köpte jag mina första pyjamas."

Olika falla ödets lotter
somliga får WC, andra potter.