lördag, oktober 24, 2015

Med kärleksfulla händer

Ikväll körde vi stora tvättschemat, Tonåringen och jag. Det innebär att först duschar han själv och sedan följer jag upp med noggrann tvätt på väsentliga områden. Efter det blir det hårtvätt och rakning. Jag försöker liva upp det hela genom att hälsa honom välkommen till Salong Mamma och släppa på en ström av småprat för att distrahera honom. Roligt tycker han inte att det är, framförallt reagerar han på ljudet när rakhyveln raspar över skäggstråna, men vi kämpar på tillsammans. 

Varje gång påminns jag om det jag blev varse när jag fick min förstfödde i famnen, nämligen hur mycket av vår omsorg om och kärlek till våra barn som sitter i händerna. Jag minns också de gånger jag tagit hårt i barnen, eller trötthetsförgiftad bytt nattblöjor rent mekaniskt med stumma händer. Och sörjer alla barn som aldrig får uppleva händer som håller dem i kärlek.

Tillbaka till Tonåringen och mig, då. Han klarar inte att sköta sin personliga hygien fullt ut. Det innebär att jag dagligen, de veckor han är hos mig, måste inkräkta på hans integritet. Eftersom han är mitt barn och jag egentligen bara fortsatt göra samma saker som under hela hans liv kan man tycka att övergången till att hjälpa den unge vuxne inte borde vara så knepig. På ett sätt stämmer det. Han är min unge, jag älskar honom, han behöver min hjälp. Samtidigt är han en ung man, snart sjutton år, med mustasch och skäggväxt och ett tydligt behov att markera sin självständighet. Jag undrar så hur han upplever sin situation. Min tröst är att så länge mina händer förmedlar min omsorg och jag inte förbarnsligar honom så måste det vara bra. 

Människor: ta i varandra med kärleksfulla händer.