onsdag, november 25, 2015

Brev till jultomten (nej, det är inte en kontaktannons)



Kära jultomten;
Jag vet inte om du tycker att jag har varit ett snällt barn i år (heller). Det enda jag med säkerhet kan säga är att jag har försökt. Jag vill vara snäll även om det inte lyckas. Jag hoppas du tycker det är tillräckligt okej för att jag ska kunna skriva min önskelista – om inte, bli inte sur, utan visa barmhärtighet, kasta listan och be mig återkomma om ett år när jag förhoppningsvis varit snällare.

Önskelista
1. Självkänsla
2. Självkänsla
3. Självkänsla
4. Lite mer trygghet, i form av exempelvis ett heltidsjobb som jag gärna kan få trivas med också
5. Mindre av depression och/eller utmattningssymtom
6. Hjälp att bära sorgen
7. Energi och styrka
8. … och det sista, jultomten, det är riktigt svårt att önska för det känns så pinsamt. Det är inte en egen ponny direkt, utan något mer svårfångat och omöjligt. Jag andas djupt nu, tomten, för att våga önska:

Jag önskar mig någon som håller mig med längtande händer.

Som bryr sig enkom om mig, som jag är viktig för som människa. Rentav lite oumbärlig. 

Någon att prata med, som lyssnar, och jag kan lyssna på. På riktigt.

Medan jag skriver det här inser jag att du får den här önskningen ofta. Jag är inte unik i att önska så. Skulle tro att det är en djupt mänsklig, allmän önskan.  Det gör det tyvärr inte mindre pinsamt att prata om. Lite för att det kan vara lätt att blanda in självkänslan i det hela, men för min egen del är jag tillräckligt gammal för att verkligen veta att ingen människa kan göra en annan helt lycklig eller hel eller rädda någon från allt ont. Det är farligt att hänga upp allt i livet på en person. Men det är inte det jag menar när jag önskar. Jag lovar, tomten. Det vore bara så mysigt. Trevligt. Kanske till och med lite underbart.

Tack och förlåt

Inga kommentarer: