fredag, december 11, 2015

Klåparens credo

Sjukdagar. Sedan i onsdags delar vi dem, Utegångsfåret och jag. Ingen av oss har rört på sig i onödan. I morse kände jag mig ändå lite raskare, så jag körde en tvätt. När jag sedan skulle hänga upp den på tork upptäckte jag att lilla fåret återigen hade löst sitt problem med klädhög som han inte visste vad han skulle göra med och inte orkade ta itu med genom att slänga allt i tvättkorgen. Det är fjärde gången jag tvättar samma (rena) plagg. Jag blev för ovanlighetens skull lite sur och gick in till fåret där han satt i sin ungkarlsgrotta och sade att som straff för denna manöver fick han gå ut med soporna. Jag hade nog förväntat mig något form av försvar eller bortförklaring, men ungen är så pass smart - eller ärlig - att han inte sade ett muck. Reste sig bara och åtgärdade. Samt satte i nya soppåsar efteråt.

Och jag är så tacksam för detta mitt barn.  För alla mina barn, som har uppfattningsförmåga, ärlighet och intelligens nog att veta vad som är vad, på något vis.

Det blev mer barnbestyr efter min ovanliga straffattityd. Jag hade lovat att lägga upp pojkarnas staffanslinnen och en sen kväll för någon vecka sedan tejpade jag i desperation upp Rödtottens linne och skämdes mycket över den lösningen. Till min lättnad och glädje fick jag sedan veta av vänkretsen att det är helt comme il faut, ja, någon sade sig till och med ha hört att det är bättre textilvård att använda sig av tejp än av nål och tråd. Nu kanske det inte är just kontorstejp som är det bästa, men principen, principen!

Nå. Ett linne klart, ett linne kvar. Konsert på söndag. Utegångsfåret såg uppmanande på mig. Jag grep mig verket an och var glad för det förarbete som barnens far hade gjort genom att markera med knappnålar hur mycket som skulle fållas upp. Tänkte lyckligt på att det är helt okej att använda tejp. Ännu lyckligare blev jag en kort stund senare när det visade sig att jag hade fållat upp linnet på rätsidan.

Det får mig osökt att tänka på en rad av signaturen Claque, Anna-Lisa Wärnlöf. Begrunda det en stund och se den sköna storheten i det. Det har varit mig till tröst åtskilliga gånger.
Det minsta man kan begära av en klåpare, är verkligen att han inte till på köpet ska vara ordentlig.

Inga kommentarer: