onsdag, februari 10, 2016

Vad är ett liv värt

Det senaste året har mitt huvud surrat av tankar på mänskligheten och vart vi är på väg. Jag har ofta tänkt att vår syn på vilka liv som är värdefulla och vilka som går att negligera sticker i ögonen. Vi lever i ett tidevarv som har åtminstone som läpparnas bekännelse att liv ska vara okränkbart. Ändå beter vi oss på samma sätt som i tider när ett enskilt människoliv av olika anledningar faktiskt inte ansågs som något särskilt märkvärdigt, framför allt för de som inte tillhört någon form av maktgruppering. Ett liv väger lätt och är av noll värde på samma gång som individualismens stora era pågår för fullt - nej, jag förstår ingenting.

Jag såg ett TV-program härom veckan. Den siste sabotören handlar om Joachim
Rønneberg som ledde den motståndsgrupp som 1943 sprängde tungvattentillverkningen i Rjukan. Jag drabbades av svår hjältedyrkan när jag såg programmet, för sällan ser man människor med sådan inre resning som Rønneberg ger intryck av. Ni kan läsa och se själva, men det som har etsat sig fast hos mig är hur pass han uppehåller sig kring en speciell händelse. Sabotagegruppen råkar på en man som säger sig vara ute på jakt på fjället. Naturligtvis kommer funderingarna på om det är en oskyldig jägare eller om det är en kollaboratör, och i vilket fall som helst får inte operationen avslöjas. Frågan är: ska man skjuta honom? Det här resonerar Rønneberg om på ett sätt som jag önskar vore självklart i alla lägen, men samtidigt var det förstås inte helt enkelt. Joachim Rønneberg var bara 23 år vid den här tiden. Han var gruppens ledare. Det var krig och de var ute på en expedition där de visste att de alla riskerade livet. Inom motståndsrörelserna förekom det att man valde att döda människor för att inte riskera att avslöja ännu fler personer, eller planlagda aktioner. Men när Rønneberg berättar om den här situationen och valet han stod inför, säger han att han inte kunde tänka sig att utsätta sin grupp för detta att ta livet av en människa som dessutom sannolikt var oskyldig. Att det vore något som de skulle bära med sig hela livet. Underförstått: att döda någon är ingen bagatell, inte ens i krig. Dödandet gör något med en människa, och det ville han inte.

Det tog mig så starkt.  

Ett enskilt människoliv har ett värde i sig. Kan vi komma ihåg det - eller ännu viktigare; kan vi leva efter det?

Du ska älska din nästa som dig själv.

Inga kommentarer: