fredag, april 29, 2016

Kvällsrutiner & ryggvärk

Mina söner är hos mig igen. Modset och jag har just klarat av den större kvällsrutinen, den som innefattar hårtvätt, rakning och ofta även klippning av naglarna. Som med de flesta rutiner man skaffar sig så har de bara växt fram, de sätt som vi löser det hemma hos mig, han och jag. Sedan några år tillbaka duschar han själv en stund först innan han tillkallar mig genom att helt enkelt öppna badrumsdörren och vänta ut mig. Ibland sticker han ut huvudet också, men det är mycket längesedan han använde sin röst och sade "kom" som han gjorde när han var yngre.

När jag trätt i tjänst sätter han sig i badkaret och så tvättar jag hans hår. Sedan står jag med krökt rygg, i princip dubbelvikt, över pojken och får yrsel av blodet som rusar till huvudet i och med att jag står med det uppochner för att kunna se och komma åt skäggväxten under hans haka. Nå. Det går, det med.

Varje gång jag rätat på ryggen när vi är klara känner jag utöver ryggvärken och yrseln en stor ömhet. Det är vackert att få kunna visa sin omsorg väldigt påtagligt. Den dag kommer närmare då han ska få vara stor på riktigt och inte behöva ha mamma eller pappa som pysslar runt honom. Han kommer att behöva den hjälpen hela livet, men det är alldeles rätt att det kan få ske kanske lite mer på hans egna villkor, om det så bara handlar om att han inte längre har rollen som barnet i hjälpsituationen.

Men så kommer jag alldeles säkert att fråga honom om jag får hjälpa att raka eller något sådant även när han flyttat hemifrån. Jag hoppas för min del att jag kan få göra det emellanåt. Vi kommer varandra så nära de här stunderna. Min lille son. Min stora son. Mitt mysterium till son. Älskade son.