onsdag, maj 25, 2016

Det heliga är en man eller Har den helige ande verkligen snopp?

Var och när slogs det fast att Gud är en man? Råkade tyvärr läsa ett blogginlägg (Kristen opinion) och bortsett från att jag nu är illamående av unkenheten i det tänker jag mycket seriöst på vad det är som säger att Gud måste könsbestämmas. Jesus var man, men Gud? Anden? Är inte de snarare typexempel på det som inte låter sig stängas in i en könsbestämmelse? För mig är det helt rimligt att släppa in även det andra könet i bilden för att ge en djupare innebörd åt det svårgripbara. Men... enligt blogginlägget är det att överge den kristna tron.

Jag försöker andas lugnt och låta bli att misstänka att det bland annat tankegods där finns en vag föreställning om att mannen är normen, så pass att det bara är han som kan användas som exempel på det abstrakta. Plötsligen lite könlös sådär, upphöjd över det kroppsliga så att det fungerar att tänka sig idealet, förebilden, Gud, som en kysk och andlig abstraktion. Men kvinnor. Det är något helt annat. Det vet vi ju hur det är med kvinnor och deras kroppar. Menstruation och graviditeter och amning och urinvägsinfektioner och höfter och mage och bröst och det går aldrig, aldrig, att tänka bort en kvinnokropp. Hör du ordet moder eller kvinna så får du kroppen på köpet. Så jordbundet. Så... köttsligt. Inte skulle väl en kvinna fungera som upphöjt andligt väsen när den där kroppen kommer och gör sig påmind hela tiden. Gud med en kropp? Nej, usch. En man däremot, det är något som kan vara både kroppslig människa - och Gud.

Det finns många trådar här jag vill nysta vidare i. Kanske gör jag det en dag. För tillfället nöjer jag mig med att säga att det förvånar mig att det är okej att kalla Gud för fader - men att säga moder, det är att överge den sanna läran. Det förvånar mig att treenigheten bara skulle fungera under förutsättning att alla tre är män: fader, son, och helig ande. För mig blir det mer begripligt om man tänker så här: fader/moder= förälder. Son är son (men samtidigt ett barn till en förälder, eller hur?). Helig ande= ett okroppsligt väsen som omöjligt kan könsbestämmas. För mig är det tydligt att traditionen att benämna Gud och helig ande i maskulinum är ett ordval i brist på bättre eftersom det är omöjligt att begränsa det osynliga till ett kön. Att bibeltexter använder maskulinum beror dels på att redan språket hade snävat in benämningarna, och på att de skrevs i tider när det var otänkbart att lyfta en kvinna till positionen att vara övergripande norm (ungefär som det är idag, med andra ord). Kanske som en markering mot angränsade religioner med modergudinnor, vad vet jag. Det är ju ingen hemlighet att framför allt gamla testamentet är patriarkalt till sin karaktär. Nya testamentet går att läsa med andra ögon tack vare Jesus, vars ord och gärningar säger något annat än att patriarkatet är det enda rätta.

Det här med att könsbestämma Gud är ytterligare ett sätt som vi människor har att göra honom (sic) så liten, så liten. Och till den som säger att alla kan känna igen bilden av den gode fadern, så vad är problemet, svarar jag: problemet är att det är bara är en fader. Om det var bilden av den gode föräldern vore det något annat. Men enbart fadern... män har kunnat identifiera sig med fadern och i förlängningen Gud. "Gud är man, det är jag också", och i en vidareutveckling av det här har det använts för att legitimera makt. "Gud är man, jag är man, och jag har rätt att inneha makten och styra." Det har aldrig kvinnor kunnat göra. Den som inte ser den här strukturen och traditionen måste vara djupt oärlig intellektuellt. Det är en tradition som inte är Guds skapelse (eller Guds fel heller, för den delen). Den är skapad av människor. Av män. Upprätthållen av både män och kvinnor eftersom tradition sitter så förbenat djupt rotad.

Rent teologiskt ställer jag mig också frågande vid denna fixering vid det manliga. Jag trodde att det här med att Gud av kärlek blev människa och gick in i det ställföreträdande lidandet för att en gång för alla upprätta hela skapelsen, jag trodde liksom att det var det som var den stora grejen. Inte att Gud måste vara man.

Allra sist tycker jag det ligger något direkt löjeväckande över det hela om man hårdrar det. Varför är det så viktigt att Gud ska ha snopp? Och ännu löjligare; varför måste den helige ande ha snopp?

Eller: varför är det heligare att vara man - än kvinna? Varför skulle en man bära Gud med större legitimitet än en kvinna?

Det heliga är bortom våra försöka att snäva in och kategorisera.