söndag, maj 08, 2016

Värsta smaken

Kroppen kommer ihåg mycket. Kroppsminnet har för mig gjort sig mest påmint under förlossningarna 2-4 (första gången var ju en helt ny upplevelse, femte gången utförskaffades präktig gosse med planerat kejsarsnitt) och var något jag kunde fascineras av. Efteråt. Annars ger sig mitt kroppsminne mest tillkänna när jag sjunger. Jag har gehör, men inte absolut. Trots det kan jag numera nästan alltid säga om vi plötsligt tar upp ett stycke i en annan tonart än vi övat därför att det känns annorlunda i halsen, om jag ska uttrycka det lite slarvigt. Muskelminnet talar om hur jag brukar sätta an en ton och den känslan förändras om tonarten ändrats. Inte så dramatiskt att jag rycker till och utropar "oj", men jag märker det. Skulle tro att alla har liknande exempel från sina liv med rörelser vid arbete, träning, dans eller något annat. Kroppen minns.

Ljud, dofter och smaker är välkända sensoriska igångsättare. De kan användas för positiv stimulans - och för negativ. För någon dag sedan öppnade jag en medicinask och kände omedelbart en doft som fick mig att grimasera illa. Jag kände en obehaglig smak i munnen och upplevde olust. Sedan ryckte jag på axlarna och svalde min penicillintablett med lite vatten, och konstaterade att just doften av penicillintablett är väldigt speciell.

Och smaken... vanligtvis känns den inte eftersom det går fort att svälja ner en liten tablett. Men för trettonåringen som för första gången skulle få penicillin som inte gavs i flytande form eftersom hon nu var stor och skulle lära sig att svälja tabletter var det traumatiskt. Jag kunde inte alls. Förstod inte hur jag skulle bära mig åt för att kunna svälja ner det där elaka lilla pillret. Det spelade ingen roll att familjen påpekade att jag sannolikt svalde större bitar än så av exempelvis frukostmackan varje morgon, jag begrep ändå inte. Jag drack vatten och grät. Drack mer vatten och hulkade. Det höll på så en stund och till slut gick det ju. Jag har inget minne av en eländig räcka av dagar med samma procedur så antagligen gick det hyfsat smärtfritt sedan. Men vet ni vad som händer om man håller en penicillintablett i munnen i flera minuter, gråter och dricker vatten samtidigt? Mycket riktigt. Det dragerade höljet luckras upp och en vidrig smak släpps lös. Det glömmer mina smaklökar inte, och jag reagerar fortfarande direkt bara jag känner doften av tabletten. Tror nästan jag vill lägga penicillin högst upp på min lista över saker som smakar vedervärdigt. Värsta smaken.

Inga kommentarer: