måndag, juni 13, 2016

Gott betyg

Jag kom hem från jobbet och såg genast att någon i hushållet saknades eftersom det bara stod ett par herrskor stl 43 att snubbla över mitt på hallgolvet (jag bor med tre tonårspojkar). Jag frågade efter Utegångsfåret och fick till svar att han hade stuckit till Ekuddenskolan. Ja, visst ja, det hade han pratat om förut, men jag kom inte direkt ihåg varför han skulle dit och bad om detaljer. Rödtotten förklarade att han och fåret hade träffat två små gossar på gosskörsfestivalen i Rättvik (min tolkning: de hade tagit varsin liten pojke ur Lilla gosskören under sina vingars skugga för att förhindra att de gick bananas när de skulle vara åhörare vid festivalens stora konsert), och att det hade visat sig att smågossarne gick på Ekudden. Där tillbringade även Rödtotten och Utegångsfåret sin lågstadietid. Utegångsfåret hade som god äldre körkompis lovat de små att komma och hälsa på någon dag på fritids, och det blev tydligen idag.

Det slår mig att även Rödtotten och hans polare gärna följde med till Ekudden när deras respektive yngre syskon hade avslutningar, spelade teater eller när det var öppet hus någon kväll. Det verkade som att de tyckte att Ekudden var en bra skola, och att de hade trivts. Jag som förälder sörjde lite när de slutade trean och skulle gå från idyllen i den då nybyggda Ekuddenskolan till betongbunkern Valsätra, men eftersom de trivdes bra där också lade jag nostalgin på hyllan rätt fort. Dessutom hade storasyster Älsklingsflickan överlevt alla sina grundskoleår på Valsätraskolan utan ärr i sin själ. Men det är uppenbart att åren på Ekudden ändå skiner i förklarad glans i pojkarnas minnen.

Det har inte så mycket med det yttre att göra, tror jag. Skolan är visserligen ljus och fräsch och ligger vackert mitt i det gröna, med buskage att bygga kojor i och ett större fält att springa vid längs med kanten och lera ner sig på under lämpliga årstider. Det är en liten skola: där finns förskoleklass till årskurs tre. En del av byggnaden härbärgerar förskolor. Det finns inga läskiga tonåringar där och det kan få en att känna att här får barn vara barn, att de får vara ifred. Det verkar onekligen som att det finns inbyggda förutsättningar till ett slags idyll, men så enkelt är det förstås aldrig. Det finns mobbare och utanförskap även bland yngre barn, hur ont det än gör oss att inse det.

Jag kan inte tala om hur det ser ut på Ekuddenskolan idag eftersom det är fyra år sedan den sista av mina telningar lämnade den, men som jag minns det fanns förstås bekymmer av skiftande slag. Det fanns personal som har stora barngrupper att ta hand om - inte onormalt stora för att vara idag, men jag säger ändå att det var många barn per vuxen. Planlösningen inne i skolan är öppen, vilket gör att den som är känslig för stoj och stök kan få det jobbigt. Vad är det då som gjorde Ekudden till en plats som tidigare elever gärna besöker igen?

Personalen. Ledningen. Stämningen. Viljan att verkligen pränta in i varenda unge att hen var bra som hen var, och att man ska ha respekt för andra. En anda av att man ville vara inkluderande. Lärare som tog itu med första uppstickare till mobbningstendenser. Det tror jag var avgörande för att mina pojkar än idag minns sin första skola med värme. Det här med att mitt Utegångsfår, 14 år gammal (därmed precis i den s.k. slyngelåldern) sticker iväg för att hälsa på sin gamla skola och vara schysst stor kille mot små körkamrater, det kanske säger mer om hans personlighet än om skolan, det medger jag. Det säger också en del om kulturen och stämningen i gosskören. Ändå var det ju på det viset att det inte satt långt inne för honom att verkligen göra det. Han ville verkligen lägga en dag av sitt sommarlov på att vara på Ekudden, hjälpa till på fritids och vara förebild och äldre kompis. Det är ett synnerligen gott betyg på en skola.




P.S. Tack, Eva, för Rödtottens år. Tack Pia, för Utegångsfårets. Tack, all personal på fritids, ingen nämnd och ingen glömd. Och tack, rektor Tomas. Vilken himla tur det var för mina ungar att även Valsätraskolan hör till ditt rektorsområde.

Inga kommentarer: