onsdag, juni 15, 2016

Sådant jag sagt utan att riktigt förstå

I mitt liv har det en och annan gång hänt att jag yttrat ord som jag sade mer för att det kändes som det förväntades och att det verkade som rätt sak att säga i en given situation än för att jag verkligen kände så. Efteråt har jag kunnat tycka att jag inte hade förstått någonting av det jag sade, men att det ändå prickade rätt. Andra gånger säger tillbakablicken att det bara var klyschor utan innehåll. Ytterligare andra gånger inser jag att jag inte förstod men sade det enda jag kunde just då.

Ikväll tänker jag av någon anledning på eftermiddagen när Samuel gick ner i slutandning. Det fanns inget tvivel om vad som höll på att hända. Det hördes att det var slutandning. Han hade gått ner i andning någon dag tidigare, och vi hade suttit och legat bredvid honom och förberett oss på slutet, men den gången kom han upp igen. Vi var förtvivlade och uttröttade och hade suttit vid vår pojke där han låg i koma i fem veckor. Det var påfrestande. Vi visste vad vi väntade på; själv tordes jag knappt gå och duscha av rädsla för att Samuel skulle dö medan jag tvättade håret.

Den här gången, den där eftermiddagen, förstod vi så småningom att nu var den här. Döden stod i rummet och avvaktade. Efter en stund sade jag sakta till min son: "Samuel, du får gå nu". (Jag hade läst min Elisabeth Kübler-Ross förstås.) Och det kändes rätt. Ytterligare en stund senare var han borta.

Då kändes det inte rätt längre. Det var ju helt fel. Inte ville jag att han skulle lämna oss! Det kändes nästan pinsamt mitt i sorgen att jag hade kläckt ur mig en banalitet som lät bra, utan att ha det ringaste begrepp om vad det innebar. Samuel var borta. Han fanns inte mer. Jag hade kunnat ge vad som helst för att få honom tillbaka.

Det var bäst för Samuel att få dö. Det vet jag. Men inget kan förbereda en på den smärtsamma slutgiltigheten i att det är - slut.

Sedan dess är jag noga med att inte säga det som förväntas eller kan låta klokt och bra om det inte är stadigt förankrat i mig. Det finns så mycket som klingar falskt människor emellan som det är, och jag vill hellre låta rent.