onsdag, juli 06, 2016

Katt i knät efter nästan fyrtio års uppehåll - allergikerns lovsång

Jag satt i gungstolen och mirakelkissen närmade sig. Hon tittade upp mot mig och gäspade. Plötsligt stod hon på bakbenen med framtassarna mot mitt ben, tog ett vigt språng upp och borrade in sig i mitt knä. Jag blev helt paff. Makade henne lite tillrätta mot vänsterarmen och kliade bakom örat med högerhanden. Hon började omgående trampa och klösa diskret med framtassarna. Delar av min mage samt höger underarm är nu lätt rödprickiga och svullna, men det gör inget. När en katt kommer till en efter fyrtio års kattlig tomhet i livet klagar man inte på lite ömhetsbevis. Särskilt inte som kissen spinner nöjt, stångas med huvudet och borrar in nosen mot armen.

Jag satt där, fortfarande rätt handfallen och strök henne över pälsen. Tittade förundrat ner. Jag vågade inte borra ner näsan i pälsen eftersom det här med att vara i närkontakt med katt alltså är något jag inte har klarat utan att bli dålig på snart fyrtio år. Men oj så jag klappade. Kliade under hakan. Strök över det fina lilla huvudet. Tittade på hennes öron och mådde väldigt bra varje gång hon borrade ner sin fuktiga nos mot min handled. Mirakelkissen lossade hår sjokvis, kändes det som, så jag makade ner henne ur knät lite fortare än jag egentligen ville men satt ändå säkert tjugo minuter med henne i famnen.

Hur mår jag efteråt? Ärligt talat kliar det lite i halsen och i ett öga. Jag är lite snuvigare än jag borde vara. Annars ingenting. Utöver den varma känslan inuti mig. Katten kom till mig och lade sig. Hon mådde bra i mitt knä. JAG SATT MED EN KATT I MITT KNÄ! Jag upprepar: jag hade en kisse i knät för första gången på trettionio år.

Pälsdjursallergikern säger halleluja. Nästa steg blir att våga mig in i ett stall. Hästar är den värsta triggern för min allergi; det vill säga så vitt jag vet. Det kanske också har förändrats! För den som inte är eller har varit pälsdjusallergiker låter jag kanske aningen hysterisk, men mitt liv förändras avsevärt i och med det här. Det här betyder att jag inte måste fråga varje människa jag ska besöka om de har katt eller hund (mer sällan har folk hästar inne i sina hem så det brukar jag inte fråga), och det betyder också att om svaret är ja, så kan jag ändå gå dit utan att vara riktigt dålig i ett dygn efteråt. Det betyder helt enkelt att det inte längre finns begränsningar för vart jag kan gå. Det är stort för mig.

Inga kommentarer: