fredag, september 16, 2016

Lyfta blicken

Jag tittade med glädje på klippet Från A till Ö där Hedvig ber Olof Palme förklara vad ordet demokrati betyder. Sedan råkade jag tyvärr läsa någon av de kommentarer som finns till klippet på SVT:s sida. En person som ilsket framhöll att det är riktigt odemokratiskt att inte vilja samarbeta med ett parti som så många röstade på. Jag stängde sidan. För det kan inte hjälpas, jag har svårt att hantera att de krafter som står för sådant som är allt annat än demokratiskt är något jag ska respektera och lyssna på hur länge som helst. Jag är med på att alla ska ha möjlighet att framföra sin åsikt och plädera för den. Men om den åsikten innebär att alla andra än människor av en viss sort ska hålla tyst och inte är jämlika med åsiktsföraren, då tycker jag att det har gått för långt. Det är ett gammalt dilemma som har stötts och blötts av folk som är betydligt mer insiktsfulla och vassa än jag. Det enda jag har att säga är mitt hjälplöst naiva argument att den som vill ta död på demokratin väl ändå måste få mothugg?

Sverigedemokraterna har hämtat sina väljare från alla partier och folklager. Det är alldeles riktigt att deras framgång inte har uppstått ur ett vakuum. Det finns förklaringar till nazismens uppkomst också. Det Sd och många utanför deras led framhäver är att folkets åsikter inte har tagits på allvar. Må dä. Men är det åsikter som ska tas på allvar på det viset att de skall lyftas upp som en politisk ledstjärna? För mig är främlingsfientligheten baserad på de lägsta impulserna i människans natur. Den bygger på rädsla och viljan att värna om sitt eget så till den milda grad av människor förblindas och inte längre ser varandra.

Sd menar att de lyssnar på folket. Det är lustigt att de bara vill lyssna till just detta, om hur vi måste värna Sverige mot de där andra. De lyssnar inte till människors förmåga att kunna se helheten och vara generösa. Tvärtom spelar de enbart på de strängar som vidrör vår individuella rädsla och oro. Tanken på att sätta sig över den första impulsen och börja prata med de som är annorlunda, den finns inte. Det är småaktigt. Det är att liksom tänka enbart i bytermer. Som det var innan vi reste över hela jorden och hade kontakt via brev, telefon, internet, och folket i grannbyn betraktades med viss skepsis. Nog har vi lärt oss en del sedan världen blev större?

Vi vet att vi måste samexistera med andra och att samarbete är det enda sättet att överleva. För att samarbeta måste vi komma överens om vissa minsta gemensamma nämnare att samlas runt. Oftast väljer vi att sätta ribban ganska högt ändå när det gäller den där gemensamma nämnaren. Det är sällan ett parti eller någon statsledare som mål för folket att samlas kring väljer "sköt dig själv och skit i andra" eller "det är rätt att hata alla som inte är som du". Nej, det är människovärde och någon form att fördelning av välstånd (nåja, alla är inte med på det tåget heller, men nästan alla låtsas att de är det) och liknande tankar vi väljer att lyfta fram. Lyfta, ja. Det ska lyfta oss över vår egen individuella själviskhet. Det ska garantera att det inte är ur enbart en människas perspektiv en fråga ska behandlas. Det ska få oss att se helheten, att begripa att vi har olika villkor och ändå är lika mycket människor inför varandra.

Det är därför jag tycker det är beklämmande att så många inte ser att Sd inte tänker lyfta sig eller oss på ett enda litet sätt. Sd vill inte lyfta något. De vill trycka ner. Uppmanar människor att vältra sig i sina lägsta impulser. Själv vill jag bli lyft. Men det är jag det.