tisdag, september 06, 2016

Tal- och skriftfunderingar

Skillnaden mellan talspråk och skriftspråk intresserar mig inte så mycket. Jag tycker det är ganska enkelt att förstå att vi använder oss av våra olika uttryckssätt på lite skilda sätt utifrån sammanhanget. Alla uttrycken behövs och inget säger mer om personligheten än det andra. Däremot kompletterar de varandra. Men det händer att jag funderar på hur vi uppfattar det som sägs, respektive samma sak uttryckt i skrift. Det ligger visserligen mycket hos mottagaren, men vi har alla en känsla av när det är bättre att skriva något än att säga det, och tvärtom. Där handlar det om att vi tror att det uttryckssätt vi väljer påverkar hur meddelandet tas emot, och vi själva framstår.

Jag spelade in en kort video med mig själv häromveckan som experiment. Hur låter jag när jag talar, och hur kan jag uppfattas? Stämmer det med min inre uppfattning? Jag lyssnade och tittade och konstaterade att jag slarvade med grammatiken vid några tillfällen. Jag använde vissa ord lite för frekvent. Jag stoppar inte in särskilt många "ehh...äh". Analysen är inte särskilt djup, men intrycket jag fick var att jag framstår som verbal, rätt kultiverad och seriös när jag pratar om för mig neutrala ämnen.

Det förvånade mig lite. Trots att jag gjorde grammatikfel och överanvände en del ord drog det inte ner helhetsintrycket. Om jag nu hade skrivit ner det jag hade sagt och sedan läst det, vilket intryck hade det gett? Svar: Ett sämre intryck. Jag hade framstått som slarvig och ostrukturerad. Jag tycker det är intressant, det här. Måste grunna mer på det. Kommer att tänka på en bekant som driver en firma för transkribering, Transkribera Mera. Jag undrar vad deras kunder använder sina utskrivna ljudfiler till? Själv har jag inte ett så pass strukturerat tal att jag skulle kunna använda det jag sagt rätt upp och ner som ett färdigt dokument, och skulle bara kunna använda det som underlag eller stödanteckningar. Vilket inte är så bara, slår det mig. Men det finns ju yrkesgrupper som läser in anteckningar som sedan renskrivs av andra, så det måste finnas många människor som kan tala som det ska skrivas, så att säga. Hur pass vanligt är det med diktering idag, förresten?

Några av oss tycker att vi gör oss bättre i skrift än i tal. Andra kan inte skriva om så livet hängde på det men är ypperliga talare. Som vanligt är det individuellt vad det gäller färdigheter. Det yttre intrycket påverkar oerhört mycket när det gäller talspråket, vilket kan slå orättvist. Det skrivna ordet hänger kvar för granskning och kan därför granskas om och om igen. (Jaja, inspelningar gör att även talspråket kan granskas, men vi talar oändligt mycket mer utan dokumentation av talet än vad vi får det sparat för eftervärlden.)

Jag vet inte var det här landade. Intressant är det, i alla fall.