lördag, december 24, 2016

Längesedan och nära

- Tänker du ofta på honom? frågade jag.
- Ja. Jag är ganska ofta här.

Tidigare hade vi diskret försökt tända ett gravljus på en annan gravs marschall. Det gick inte för det blåste för mycket. Hon skrattade lite och sade att det var dumt att hon slutat röka, för nu hade hon inte tändstickor på sig. Vi stod i det blåsiga och kalla mörkret i tystnad en stund. Tillsammans. Jag tänkte på hur lång tid som har gått för oss alla, och att jag börjar få svårigheter att riktigt placera minnen i tid. De där minnena jag har från småbarnsåren, är det minnen från när Samuel och Alva var små tillsammans, eller är det i själva verket minnen från flera år senare, när det kommit tre pojkar till?

Så svårt att få grepp om. Minnen och längtan blandas, och åren rinner iväg.