lördag, januari 21, 2017

Gränsen, den tunna

Idag för nitton år sedan vaknade jag i sjukhussängen som jag hade gjort många nätter i rad. Jag minns inte om jag hade varit vaken under natten och småpratat med nattvaket eller inte. Vi steg upp. Gick och hämtade frukost i avdelningsköket. Personalen kom och skötte om Samuel. Det var rond där allt behövde sägas och inget kunde sägas eftersom det inte fanns något att göra. Det var bara ytterligare en morgon, ytterligare en dag som skulle genomlidas i väntan på döden - och samtidigt med den där otroliga känslan av att det här inte var möjligt, självklart kunde det inte vara döden vi väntade på.


Men det var just idag, för nitton år sedan, som han gick över gränsen. Den tunna gräns som är så svår att förstå. Ena sekunden levde han - nästa sekund var han död.